Terapi bortom all kontroll

I gårdagens inlägg försökte jag reda ut vem som är vem i den terapeutiska djungeln. Dessutom poängterade jag att psykoterapeuter, psykiatriker och psykologer alla har legitimation från Socialstyrelsen, vilket den som bara kallar sig terapeut (med valfritt förled, t ex. KBT-terapeut) inte har. Men vad är det som gör legitimationen så viktig? Varför är det ett problem med olegitimerade terapeuter? Behöver man verkligen någon specifik utbildning för att kunna prata med människor?

Alla som arbetar inom offentlig och privatiserad hälso- och sjukvård, både i legitimationsyrken och i yrken som saknar legitimation (t ex. undersköterskor och skötare), omfattas av patientsäkerhetslagen. Det innebär att dessa vårdgivare har en rad olika skyldigheter, som fungerar som säkerhet för dig som patient. Vårdpersonalen har tystnadsplikt, de är skyldiga att föra journal, att anmäla fel i vården, att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och de ska anmäla misstanke om barn som far illa till Socialtjänsten. Dessutom står vårdgivaren under tillsyn från Socialstyrelsen.

Om du däremot arbetar privat* gäller andra regler, och det är här legitimationen blir viktig. Den som har  legitimation står under tillsyn från samhället (oftast Socialstyrelsen) och är godkänd för att verka inom det område som legitimationen avser. Legitimationen gäller oavsett var du är yrkesverksam, och är också en garant för att du gått en kontrollerad utbildning med höga krav på vetenskaplighet. Den som är legitimerad omfattas alltid av patientsäkerhetslagen. För den som varken är legitimerad eller arbetar inom offentlig eller privatiserad hälso- och sjukvård, gäller inte längre patientsäkerhetslagen. Det innebär alltså att en privat terapeut som saknar legitimation:

inte har tystnadsplikt

inte är skyldig att föra journal

inte är skyldig att anmäla fel i vården 

inte är skyldig att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet

inte är skyldig att anmäla misstanke om barn som far illa 

inte står under tillsyn från Socialstyrelsen

För mig personligen är det inte så mycket en fråga om huruvida olegitimerade terapeuter är bättre eller sämre än legitimerade terapeuter, utan en fråga om säkerhet för patienten. Jag är övertygad om att du har bättre möjligheter att göra ett bra arbete om du är legitimerad och har en utbildning som vilar på forskning och vetenskap, än om du är olegitimerad och bara har en gymnasieutbildning. Därmed inte sagt att alla olegitimerade terapeuter är dåliga. Att du är utbildad och legitimerad är inte heller en garant för att du är bra på ditt yrke. Men om du både saknar adekvat utbildning och legitimation är risken större att du bedriver en direkt skadlig vård, och då finns det heller inget skydd för dina patienter. 

Den som felaktigt använder sig av en skyddad yrkestitel som psykolog, läkare eller psykoterapeut, kan dömas till böter. Men den som "bara" gör ett riktigt uselt jobb som "certifierad" eller "diplomerad" terapeut går ännu så länge ganska säker rent juridiskt. I patientsäkerhetslagen radas ett antal tillstånd upp som bara får behandlas av hälso- och sjukvårdspersonal. Bland annat nämns cancer, epilepsi och diabetes. När det gäller psykiatriska åkommor finns däremot inga begränsningar. Det innebär att en själmordsbenägen, psykotisk eller gravt anorektisk person kan behandlas av någon som kallar sig KBT-terapeut, som i själva verket inte har läst en enda rad psykologi, psykiatri eller psykoterapi i hela sitt liv. Och skulle det gå  fel finns det inte heller några sanktioner att vidta mot den olegitimerade terapeuten. Till detta återkommer jag i ett senare inlägg.

/ Thérèse

* Med privat avses inte privata sjukhus, vårdcentraler eller kliniker som drivs på uppdrag av den statliga vården, utan enskilda utövare utan koppling till den offentliga vården.

Huvuddragen av inlägget finns i patientsäkerhetslagen. I kapitel 1 framgår vem som omfattas av lagen, i kapitel 6 regleras vårdens skyldigheter, i kapitel 7 regleras Socialstyrelsens tillsyn och i kapitel 5 framgår vilka sjukdomar som bara får behandlas av hälso- och sjukvårdspersonal.
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om legitimation, terapi, psykoterapi, socialstyrelsen, kontroll, patientsäkerhet