Härom dagen rapporterades att var tredje tjej i åldern 15-29 kunde tänka sig att göra en skönhetsoperation. I mina ögon är också det ett utslag för idealens plats i vårt samhälle. Jag har svårt att förstå hur man kan operera sig "för sin egen skull" när operationerna görs för att närma sig idealet. Större bröst, markerade kindben, fylliga läppar eller utslätade rynkor. Idealen är måttstocken mot vilken behovet av skönhetsoperationer skapas.
Idag publiceras några svar ur GP:s ungdomsenkät som delas ut till niondeklassare. Eleverna har fått besvara frågan "Vad skäms du över?" och även om det som framkommer inte är särskilt förvånande, så är det en viktig och angelägen läsning. Jag tror att en av nycklarna till niondeklassarnas svar är ett litet ord på fem bokstäver: ideal. Påfallande många svar handlar om utseende, om vikt, kropp, kläder, behåring, kön och normer. Kanske är det inte idealen som är problemet, utan de reaktioner som uppstår mot den som inte lever upp till idealen. Killen som bär BH. Tjejen som inte sminkar sig. Finnar, övervikt, en knöl på näsan eller fel jeansmodell. Så mycket fokus läggs på vårt yttre. Så mycket tid, kraft och pengar läggs på att vårda vår utsida att insidan glöms bort. Här är några av svaren:
"Jag skäms för att jag alltid måste låtsas att allt är bra när jag egentligen vill sjunka genom jorden. Jag skäms över att jag inte kan vara lycklig, att mitt liv inte fungerar utan att svälta, skära och snatta. Jag skäms för att jag sitter hemma på mitt rum och gråter fast mitt liv är så felfritt. Jag skäms över att jag är för tjock för att ha en ätstörning. Jag skäms över att mina föräldrar älskar mig så mycket och att jag inte vågar visa hur mycket jag älskar dem.""Min feta äckliga kropp. (Tydligen så är jag anorektiker)""Mina G-betyg, ibland över min kropp. Men främst för mina betyg. Jag har fyra G och skulle kunna kämpa mer. Mina föräldrar tycker jag klarar mer och jag vill gärna bevisa för dem att jag är lika bra som de vill att jag ska vara. Jag har ganska många VG och några MVG men fortfarande skäms över det. Det här med kroppen är så vanligt, försöker att inte bry mig.""Jag skäms över att ha utstickande färger på kläder för när man är ute drar de ibland till sig för mycket uppmärksamhet.""Skäms över min bh. Dom säger att killar inte borde använda sån. Men de vet inte att jag vill vara en tjej.""Jag är tjock, ful, har finnar överallt. Alla tycker att jag ser ful ut på Facebook. Gråter nästan varje kväll hemma.""Mina ärr (efter rakblad).""Skäms över att inte vara smartare. Skäms för att jag inte är född snyggare. Skäms ibland för att jag är jag.""Att jag har liten snopp.""Mitt stora adamsäpple.""Mycket. Jag skäms över mitt utseende. Jag skäms över det faktum att jag inte har haft någon flickvän. Jag skäms över så mycket att det inte får plats här.""Ibland kan jag skämmas över att jag känner mig misslyckad. Jag vill göra något speciellt med mitt liv och ibland får jag ångest över att jag kanske inte kommer att klara det. Jag kan komma i perioder som jag skäms över min prestation i livet.""Jag skäms över att jag skär mig och inte är tillräckligt stark för att sluta. ""När ni frågar vad jag skäms över så kan jag säga att jag inte skäms om någon slänger en kommentar på mig eller trakasserar mig på ett irriterande sätt. Utan det jag skäms över är när min pappa slår mig tvärs över ansiktet så man får ett blåmärke och blöder och behöver gömma undan det med en stor halsduk eller glasögon. Eller när flickvännen frågar om man mår bra och jag måste ljuga och säga att jag mår bra. DET SKÄMS JAG ÖVER!""Över hur tjock jag är. Önskar att jag var smal och snygg. Därför äter jag inte."
Vad jag skäms över? Att jag inte gör mer för att hjälpa ungdomar till att våga och orka lägga större vikt vid insidan och mindre vid det yttre.
Andra inlägg jag skrivit om ideal hittar du via den här länken.
/ Thérèse
5 kommentarer:
Jag kan inte sluta gråta nu. Men det är inget jag skäms över - även om jag hade Grupp 8:s slagord "Gråt inte - kämpa!" fastsatt på badrumsspegeln tidigare. Jag skäms över vår kultur, som sätter den här pressen på unga (och vuxna) människor. En kultur där det anses normalt att skämmas och eftersträvansvärt att förändra sitt utseende med hjälp av kirurgiska ingrepp.
Viktig innlegg! Utrolig at det er så "vanlig", men jeg husker jo selv hvor vanskelig det var på den tiden. Ikke bare for meg, på bup, men for de som gikk på skolen og tilsynelatende hadde "normale" liv også.
Emelie: Det är en rent vidrig kultur, och det grämer mig att jag är en del av den. Att jag, även om jag är medveten och uppmärksam, ändå går på så mycket av propagandan, låter mig påverkas och för den skeva kulturen vidare.
Flammefugl: Visst är det så, det handlar inte bara om de som lider av psykisk sjukdom eller ohälsa, idealen och kulturen omfattar oss alla.
Galen värld vi lever i! Inte konstigt att så många unga mår så dåligt idag men de kraven och pressen de känner sig tvingade att leva upp till i dagens samhälle. Vi vuxna har en otroligt viktig uppgift att vara goda förebilder för våra barn och andra vi möter.
Ja, tänk om vi bara kunde vara stolta över att vara de vi är!
Skicka en kommentar