Katten: Här sitter jag på golvet och tittar upp mot fönsterbrädan. Väldans vad trångt det ser ut där uppe...
Matten: Tindra, inte hoppa upp nu, jag har flyttat dit de nya örterna!
Katten: Tror hon verkligen att jag går på den lätten?
Matten: Jag menar allvar Tindra, du får inte hoppa upp. Du kommer riva ner alla krukor.
Katten: Om jag låtsas ta sats lite så här, fladdrar lite med öronen och stirrar intensivt upp på min plats ...
Matten: Men Tindra, nej! Inte där!
Katten: Och nu lyfter jag rumpan lite från golvet, bara som för att visa att jag menar allvar...
Matten: Tindra!
Katten: Kolla, kolla, nu rör hon sig! Hon gör det - hon gör det - seeeger!
Matten: *flyttar runt och makar ihop krukorna så att katten kan inta sin sedvanliga spejarplats*
Katten: *hoppar graciöst upp till sin plats bakom gardinen*. Vem var det som bestämmer sa du? Det här är min plats. Min plats.
/ Thérèse. (Så ägd.)
Läs även andra bloggares åsikter om katt, husdjur, foto, vardagsliv
4 kommentarer:
:)
Här hemma är det mer "varför flytta sig från bordet innan hon rest sig från soffan? Hon kanske inte menar det denna gången..."
haha, jag känner igen det så väl! Luddekatt hade också sin bestämda plats i fönstret...
Hahaha precis så gör min katt med!!
De är ena översittande djur, katter :P
:) Ägd ja. När man anpassar sin inredning efter katten...
Jag gör det också.
Skicka en kommentar