När jag skriver det här inlägget sitter jag och tittar på Mammor & Minimodeller, ett program som har premiär i kväll på TV3. I programmet får man följa sex mammor med döttrar från Malmö, Göteborg och Stockholm som alla har blivit antagna till modellskolan Cute Kids. Barnen som medverkar i programmet är mellan 7 och 10 år gamla och ska under veckorna på skolan få lära sig gå på catwalken, posera framför kameran och att föra sig på scenen men målet att få arbeta som barnmodeller. Det här är ett vanligt fenomen i USA, och något som nu växer fram även i Sverige. Enligt TV3 anmäldes 25 000 svenska barn till modellagenturer förra året.
Jag har nu sett tretton minuter av programmet. Vi har fått höra en mamma berätta att hennes nioåriga dotter är hennes ”livsprojekt” och ”docka” som hon förväntar sig få ”MVG i alla ämnen”. Dottern bedyrar till kameran att hon absolut ska göra sitt bästa i tävlingen. En åttaårig flicka berättar att hon inte ville ha shorts för att det var ”inte så mycket men lite” hår på benen. Alltså rakar hennes mamma benen på henne.
Jag finner ärligt talat inga ord för det här. Det är för mig så fullkomligt främmande att fostra sina barn in i modellvärlden. Liknelsen att kasta barnen åt gamarna känns obehagligt aktuell. Nu tror jag inte att de här mammorna vill sina barn ont, absolut inte! Jag tror att alla föräldrar är så bra föräldrar de kan vara åt sina barn, och förutsätter att alla föräldrar vill sina barn det bästa. Men det går inte att förneka att det finns en koppling mellan skönehetsideal, modevärlden, ätstörningar och dålig självkänsla.
Socionomen Sanna Aila Gustafsson lade 2010 fram en avhandling med namnet The importance of being thin. Hon menar att ätstörningar hos unga tjejer egentligen är en rationell, om än ohälsosam, reaktion på de olika förväntningar och ideal kring utseende signaler som de får från omvärlden. Om man tänker efter: är det verkligen så konstigt att tro att minskad kroppsvikt leder till mer bekräftelse och större uppskattning, med tanke på hur exempelvis mode-, film- och skönhetsbranschen ser ut? Eller är det i själva verket en sund reaktion på en osund verklighet som tjejerna lever i?
Vi lever i ett sjukt samhälle, och har du inte läst mitt inlägg om det ätstörda samhället rekommenderar jag verkligen att du gör det här. Tanken på att lära mitt barn att hon blir bekräftad och älskad tack vare sitt utseende eller sina prestationer gör mig illamående. Att hon ska lära sig se så bra ut som möjligt på foto, visa sig från sin vackraste sida, gå på en catwalk eller stå riktigt kvinnligt gör mig gråtfärdig. Och då har jag inte ens några barn.
De kallar det en modellskola för barn - jag tycker mer det verkar som ett drivhus för ätstörningar, dålig självkänsla och psykisk ohälsa.
P.S. Emelie har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg - läs det här. D.S.
De kallar det en modellskola för barn - jag tycker mer det verkar som ett drivhus för ätstörningar, dålig självkänsla och psykisk ohälsa.
P.S. Emelie har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg - läs det här. D.S.
/ Thérèse
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om minimodeller, stagemoms, tv3, ätstörningar, skönhetsideal, modell, modebranschen
7 tankereaktioner:
Låter som ett sjukt program onekligen. Blotta tanken på att tuta i barn idiotiska idéer om att de måste lära sig bete sig som små dockor för att uppskattas gör mig tvär och upprörd. Jag misstänker att de där mödrarna själva fostrats med skeva uppfattningar om sådant en gång och nu för det vidare - i ett samhälle där utseendefixeringen är så vanlig att folk börjat bli blinda för den. Historiskt sett har det ju långt tillbaka funnits krav på framför allt unga kvinnor hur de skulle föra sig och snöra sig så de knappt kunnat andas med mera och unga flickor inom överklassen för en räcka decennier sedan fick ju lära sig att bete sig som dockor som mest skulle vara till behag men nu har snarlika idéer spritt sig utan att vara begränsade till något visst samhällsskikt och det är skrämmande ...även om jag misstänker att det kanske fortfarande är vanligare inom vissa grupper av samhället som värderar social framgång och skönhet med mera orimligt högt. Samtidigt kanske en del ser möjligheten att göra sina barn till modeller som ett sätt att göra en "klassresa" och själva bli lite finare i omvärldens ögon ...vilket inte gör saken bättre. Vuxna människor borde verkligen begripa bättre än att pracka på sina barn sina ovettiga drömmar och tuta i dem sjuka ideal.
Jag råkade skriva en väldigt lång kommentar på det här meddelandet, så jag publicerade det på min blogg istället.
jag såg reklam för det programmet och det är ju så att man blir mörkrädd. Sjuka mammor och jag fattar inte hur de ens kan få tillåtelse att göra ett sådant program? Ur led är tiden.
Jag tycker det är bra att det tillåts att göra sådana här program - annars får inte den stora allmänheten kunskap om att det här förekommer. Det förekommer ju ändå, och det är bra att det kommer fram.
Det finns inga ord för vad jag tycker om de här "mammorna".
Jag hade ingen aning om att det här programmet skulle sändas, men när jag igår läste status efter status på FB och twitter om det så trodde jag det ett program från USA. Men så var det från Sverige. Jag och Erik såg på det igår kväll på tv3 play, och ja, vad ska man säga? Finns inga ord. Jag bara skakar på huvudet. Och förstår inte att det över huvud taget får finnas sådan hör verksamhet.
Jag tror inte längre att ALLA föräldrar vill sina barns bästa. Att skaffa barn för att ha till sin EGEN docka kan inte på några villkor sammanliknas med att vilja sitt barns bästa. Det är ren och skär egoism, och barnet blir förälderns marionett.
Mamman säger att barn blir vuxna tidigare nu, men då har hon en verklig kort historik i tankarna. För inte alls länge sedan tvingades barn att börja arbeta och försörja sig tidigt, ta hand om sina småsyskone etc. Idag har vi absolut de största samhälleliga och personliga möjligheterna att låt barn vara barn extra länge.
Och handlar det här om att "bli vuxen" är mamman ännu mer ute oh reser.
Såg i tidningen att programmet skulle sändas men valde att inte titta på det. Jag hade inte klarat det. Jag tycker precis som du, att mammor är inte "dåliga" men det är ändå något som inte stämmer! Att vara så utseendefokuserad kan inte gynna någon, ännu mindre när man är knappt 10 år! Det är hemskt att så många barn anmäldes till programmet!
Jag saknar ord att kommentera det hela men jag blir väldigt upprörd!
Skicka en kommentar