Det är fredag eftermiddag och klockan närmar sig fem. Några svaga strimmor av rosa dröjer sig fortfarande kvar på himlen, men snart kommer mörkret sluta tätt kring nakna trädkronor och huskroppar. Jag sitter på golvet i köket, framför ungen, och tittar på mina selmor som jäser i den tillfälliga bakugn jag skapat. Om en kvart ska de gräddas. Jag lyssnar till ljudet av diskmaskinen susande, ackompanjerad av Lars Winnerbäcks melankoliska melodier. Golvet är kallt och trots dubbla byxor, dubbla raggsockar och tredubbla tröjor fryser jag och längtar efter färdigbakade semlebullar. Maken är iväg och tankar bilen, när han kommer hem ska vi äta middag och kura upp oss i soffan. Jag är hungrig och borde skala potatis, men orkar inte riktigt resa mig från golvet. Jag har ägnat dagen åt Gilgamesheposet, åt fakturering, hemsidor och lite skrivande. Ikväll blir det På spåret, en hundpromenad i ruggiga skånska minusgrader, och inte allt för sent i säng. Morgondagen är vikt till flytthjälp åt vännerna, så jag vill hinna vila ordentligt i natt för att orka bära i morgon.
Också detta är livet. Det kalla golvet, den susande diskmaskinen, semlor och minusgrader. Också detta, det vardagligt grå. Ibland känns jakten efter något större förödande. Ibland glömmer jag bort att också detta räknas. Inte bara "till sommaren". Inte "när jag har fast jobb". Inte "när vi får mer pengar" eller "när jag är lite piggare". Utan nu. Här och nu. Jag vill inte leva mitt liv som en jakt efter små gyllene ögonblick. Jag vill inte fylla mitt liv till sådan bredd att jag inte också orkar njuta av de små stunderna. Av en ändlöst lycklig hund som välkomnar matte efter tio minuters bortavaro. En mjukt spinnande katt som pressar sig upp i famnen mellan näsan och boken. Hembakade semlor med perfekt vispad grädde. Tunnslitna velourbyxor och svärmors mjuka raggsockar. Ett riktigt bra musikstycke. Konståkning på tv. En ångande varm kopp te i soffan med den jag älskar mest. Också det är livet.
Också det är livet.
 |
| Semlor från i fjol. Recept finns här |
Läs även andra bloggares åsikter om liv, här och nu, stillhet, fredag, semlor,
6 tankereaktioner:
Åh men ja, precis så! :o)
Ja för det är ju så. Man ska ta till vara på det man har. Njuter av stunden och nuet. Tänka på det man har istället för det man vill ha. Känna sig lycklig och glad för hur bra man egentligen har det, för de finnas de som varken har tak över huvudet och lever helt ensamma.
Tror vi måste glädja oss mer utav det vi har och tänka på hur bra vi egentligen har det.
Kram på dig.
Men, det är ju just det som ÄR livet fina du! Älskar dina ord, saknar dig! Ha en fin helg och va rädd om dig i morgon. Kram
Det är väl DET som ÄR livet?
Hanna: :)
Helena: Eller hur!
Vanja: Jag vet ju det, men ibland känns det faktiskt som att jag behöver påminna mig om det. Att allt inte är en väntan på nåt som kommer sen. KRAM!
Emelie: Självklart är det det. Men som jag skrev till Vanja, ibland behöver jag faktiskt påminna mig om det, när så mycket omkring mig har fokus på utveckling, förändring och framtid. Tappar helt fokus på nu.
Vackert!
Skicka en kommentar