Jag har tidigare skrivit om Socialstyrelses hantering av klagomål från patienter. I det här inlägget skrev jag om hur Susanne Gullack Flyrén beklagade sig över att hälften av alla de anmälningar som patienter gör gäller bemötande. Problemet är nämligen att Socialstyrelsen inte utreder bemötandefrågor. Nu finns det dock goda skäl, om inte för Socialstyrelsen att utreda den typen av klagomål (det är gissningsvis i det närmaste omöjligt att utreda bemötandefrågor rättssäkert), så väl för sjukvården att ta bemötandefrågan på stort allvar.
Idag skriver Dagens Nyheter om en stor studie som omfattar 5 000 långtidssjukskrivna svenskar. Resultatet av studien visar att bemötande spelar stor roll för patientens tillfrisknande. Susanne Gullack Flyrén uttalar sig ånyo, och menar nu att det är otroligt viktigt för människor vad sjukvårdspersonal säger och hur de säger det. DN sammanfattar den nya (som enligt tidskriften tycks publicerad i januari 2011) studien så här:
"De som blivit positivt och respektfullt bemötta i vården uppgav att detta haft betydelse för deras förmåga att börja arbeta igen. Och tvärtom: de som känt sig negativt bemötta och kränkta ansåg att detta försämrat deras återgång till jobbet."
Dessutom har forskarteamet hittat skillnader mellan somatisk och psykiatrisk vård. I artikeln skriver de:
"- The net effect of feeling respected was highest among patients with somatic disorders, while the net effect of feeling wronged was highest among patients with psychiatric disorders."
Å ena sidan tycker jag det är positivt att man gjort den här studien och att man fått dessa tydliga resultat. Å andra sidan vill jag släppa fram stenåldersmänniskan i mig och vråla högt: Men vad är det här för icke-nyhet? Det fattar väl vilken jubelidiot som helst?! Sjukvården rymmer många myter, bland annat den som säger att den arroganta och otrevlige läkaren är den bästa. Kan vi inte bara avliva allt sånt trams och komma överens om att ett värdigt och respektfullt bemötande, oavsett var i kroppen eller knoppen din sjukdom eller åkomma sitter, är det enda vettiga? Det handlar ju trots allt om vård och behandling av en människa, inte någon slags uppfostran av en bångstyrig robot.
Referens:
Lynöe, L., Wessel, M., Olsson, D., Alexanderson, K. & Helgesson, G. Respectful encounters and return to work: empirical study of long-term sicklisted patients’ experiences of Swedish healthcare. British Medical Journal Open; 2011:1.
Läs även andra bloggares åsikter om bemötande, sjukvård, forskning, tillfrisknande,
2 tankereaktioner:
den här kommentaren blir nog lite inriktad på BPD-problematik... men det är en hårfin balansgång mellan att som läkare visa empati och samtidigt våga ställa vissa krav på patienten! att träffa en läkare som lyckas att validera de svåra känslorna och samtidigt uppmuntrar patientens livskompetens, kan göra löjligt stor skillnad på ens framtidstro gentemot att träffa en läkare som verkar tycka att man mest är besvärlig...
Elina: Tack för din kommentar! Kloka tankar, för visst är det så - en hårfin balansgång. Men jag tänker att det inte behöver vara någon motsättning, att en läkare både kan ställa krav och vara respektfull.
Skicka en kommentar