Om någon missat det, så har det till sist beslutats att prinsessan Victoria ska överlämnas till sin Daniel av pappa kungen. Det kan möjligen verka en smula oskyldigt - så ser det ju ut på varenda amerikansk storfilm - men jag måste nog sälla mig till den kritiska skaran. Brudöverlämning, som det kallas när brudens far går vid brudens sida upp genom altargången och lämnar över bruden till hennes blivande make vid altaret, är inte en svensk tradition. Handlingen härstammar från tider då kvinnan inte var myndig (och heller aldrig blev, oavsett ålder) och brudens far lämnade därmed över kvinnans "myndighet" till hennes blivande make vid vigseln. Kvinnan gick från att vara slav under sin far till att vara slav under sin man. Det rimmar illa med Svenska Kyrkans syn på jämlikhet och äktenskapet som något frivilligt. Vidare finns brudöverlämning inte heller med i Kyrkohandboken där de kyrkliga handlingarna, så som vigsel, beskrivs. Ärkebiskop Anders Wejryd säger i ett skriftligt uttalande att han "brukar avråda från det eftersom vårt vigselritual är så tydligt i fråga om makarnas jämställdhet". Ändå kommer han att viga kronprinsessparet.
Det här är ett mynt med så många sidor att jag knappt vet vilken man bör titta på. Å ena sidan är prinsessan en privatperson precis som vem som helst. Prästen och kyrkan kan avråda det blivande brudparet från brudöverlämning, men emellanåt förekommer det ändå vid Svenskkyrliga vigslar. Å andra sidan, och det är här det blir knepigt, är prinsessan på mycket få punkter en privatperson som vem som helst. Ett av de argument jag oftast hör för monarkin som statsskick är att kungahuset är ett starkt "varumärke" för Sverige. Det drar in pengar åt landet, kort och gott (som förhoppningsvis överstiger apanaget). Att en företrädare och blivande regent från detta kungahus väljer att gå emot den kyrka till vilken hon tvunget tillhör (kungafamiljen har ju som bekant ingen direkt religionsfrihet...) ter sej en smula underligt. Att hon dessutom väljer att göra det på en punkt som har en mycket stark symbolisk innebörd gör mej än mer konfys. Jag har hört argument som "men hon har ju ändå valt en man av folket, låt henne bli överlämnad om hon vill det". Jo. Absolut. Frågan är bara om hon gör det i egenskap av prinsessa, eller i egenskap av brud, dotter och blivande maka.
Jag tror man bedrar sej själv om man menar att Victorias val saknar betydelse. Man räknar med att omkring 500 miljoner TV-tittare så bröllopet mellan kungen och drottningen för 34 år sedan, och intresset för kungligheter är knappast mindre idag. Ett prinsessbröllop går inte obemärkt förbi och jag tror, precis som Seglora Smedja och Karin Borg att Svenska Kyrkans präster de närmaste åren kommer möta en markant ökad andel brudar som önskar bli överlämnade av sina fäder, till sina väntande män. Och eftersom ärkebiskopen inte nekat kronprinsessan - vem är väl då en simpel komminister att avstyra ett brudpars önskemål? En symbolisk handling, som på intet vis hör hemma i det kyrkorum där vi alla har samma värde, är på god väg att skrida över tröskeln. I allt för bokstavlig mening, om du frågar mej som inte trodde att kungafamiljen hade mandat att ändra Svenska Kyrkans ordning, tradition och värderingar.
/ Innie
SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4
Ordningsfrun, Christer Åberg, Annicas dagar, Viktiga Nyheter, Lisa Magnusson, Annika Borg
Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessbröllop, Brudöverlämning, Tradition, Vigsel, Äktenskap, Storkyrkan, Sexistbröllop
Det här är ett mynt med så många sidor att jag knappt vet vilken man bör titta på. Å ena sidan är prinsessan en privatperson precis som vem som helst. Prästen och kyrkan kan avråda det blivande brudparet från brudöverlämning, men emellanåt förekommer det ändå vid Svenskkyrliga vigslar. Å andra sidan, och det är här det blir knepigt, är prinsessan på mycket få punkter en privatperson som vem som helst. Ett av de argument jag oftast hör för monarkin som statsskick är att kungahuset är ett starkt "varumärke" för Sverige. Det drar in pengar åt landet, kort och gott (som förhoppningsvis överstiger apanaget). Att en företrädare och blivande regent från detta kungahus väljer att gå emot den kyrka till vilken hon tvunget tillhör (kungafamiljen har ju som bekant ingen direkt religionsfrihet...) ter sej en smula underligt. Att hon dessutom väljer att göra det på en punkt som har en mycket stark symbolisk innebörd gör mej än mer konfys. Jag har hört argument som "men hon har ju ändå valt en man av folket, låt henne bli överlämnad om hon vill det". Jo. Absolut. Frågan är bara om hon gör det i egenskap av prinsessa, eller i egenskap av brud, dotter och blivande maka.
Jag tror man bedrar sej själv om man menar att Victorias val saknar betydelse. Man räknar med att omkring 500 miljoner TV-tittare så bröllopet mellan kungen och drottningen för 34 år sedan, och intresset för kungligheter är knappast mindre idag. Ett prinsessbröllop går inte obemärkt förbi och jag tror, precis som Seglora Smedja och Karin Borg att Svenska Kyrkans präster de närmaste åren kommer möta en markant ökad andel brudar som önskar bli överlämnade av sina fäder, till sina väntande män. Och eftersom ärkebiskopen inte nekat kronprinsessan - vem är väl då en simpel komminister att avstyra ett brudpars önskemål? En symbolisk handling, som på intet vis hör hemma i det kyrkorum där vi alla har samma värde, är på god väg att skrida över tröskeln. I allt för bokstavlig mening, om du frågar mej som inte trodde att kungafamiljen hade mandat att ändra Svenska Kyrkans ordning, tradition och värderingar.
/ Innie
SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3, DN4
Ordningsfrun, Christer Åberg, Annicas dagar, Viktiga Nyheter, Lisa Magnusson, Annika Borg
Läs även andra bloggares åsikter om Prinsessbröllop, Brudöverlämning, Tradition, Vigsel, Äktenskap, Storkyrkan, Sexistbröllop
14 kommentarer:
blir så ledsen att vår kyrka inte kan stå upp för människans lika värde..vad är det då för kyrka?! vi ska gå i första ledet till en bättre förändring, men gör det bara värre.. blä säger jag :( tack för dina fina tankar iallafall :)
i jämlikhetens namn kan man ju tycka att även Victoria borde få ha rätt att bestämma över hur hon vill göra och inte utgå ifrån vad som behagar kyrkan och svenska folket (där hon inte kommer kunna vara alla till lags hur hon än vänder och vrider sig). Att Anders Wejryd respekterar det enskilda brudparets önskemål, trots kyrkans rekommendationer att inte använda sig av brudöverlämning, tycker jag snarare visar på en modern kyrka som står för sina värderingar utan att påtvinga människor dem.
Jag är inte själv förtjust i brudöverlämning, jag ställer mig helt emot allt som kan associeras med att bruden hanteras som en ägodel, men med tanke på att Victoria faktiskt måste fråga regeringen och kungen om lov för att gifta sig med den hon önskar (hur förlegat är inte det, kan man tycka?) så kan jag livligt föreställa mig att det inte är så kontroversiellt att för henne symboliskt markera att kungen ger sitt samtycke till vigseln.
Anders Wejryd är ju inte precis känd för att vara principfast...
Sen kanske man borde insistera på att inte bara Kungen utan även Statsministern överlämnar Kronprinsessan, det är ju de som bestämt att hon får gifta sig!
Även om jag inte trodde att ni ville något annat så känner jag mig som vigselpräst väldigt betryggad av detta inlägg. I alla fall en vigsel i sommar där jag slipper bråka. Känns lagom kul nu eftersom detta innebär att vi kommer att få ta omöjliga strider i framtiden. För mig representerar brudöverlämningen så oerhört mycket som vi inte står för idag och jag sörjer och blir besviken över att de väljer att utföra vigseln på detta vis.
Lunkentuss: I värsta fall får man ladda med Hovets pressmeddelande och klargöra att överlämning kan ske under förutsättning av att det är en tronföljare som ska gifta sig med en "man av folket", och att tillstånd har lämnats av Statschefen och Regeringschefen... Förhoppningsvis slipper vi fler sådana vigslar på ett tag!
Hmm, här tror jag att jag tänker lite annorlunda. Jag kan förstå dilemmat med brudöverlämning, men egentligen tycker jag att frågan är lite densamma som frågan om jämställdhet/husmoderlighet i ditt förra inlägg. Jag värderar jämställdhet högt, men valfrihet högre!
Cirla: Det som gör mej ledsen är att ÄB inte står upp för kyrkans värderingar. Jag kan väl också förstå att det kanske inte är det enklaste att neka önskemål från ett kronprinsesspar, men det är fortfarande så att de de önskar inte är en del av den Svenskkyrkliga tradition och övertygelse de viger sej inom.
Anne: Till viss del håller jag verkligen med dej. Det ÄR en knepig fråga eftersom kronprinsessan både är privatperson OCH i högsta grad en offentlig person. Däremot håller jag inte med om att "Victoria borde få ha rätt att bestämma över hur hon vill göra och inte utgå ifrån vad som behagar kyrkan". Hon viger sej inom Svenska Kyrkan, då bör väl ändå hon precis som alla andra brudpar rätta sej efter Svenska Kyrkans vigselordning? Det blir ett märkligt resonemang om brudparet ska få det de behagar, oaktat kyrkans hållning. Att viga sej i kyrkan är ett aktivt val där man samtidigt accepterar kyrkans värderingar. Kan man inte skriva under på dem är borgerlig vigsel ett alldeles ypperligt alternativ :-) (och jag är fullt medveten om att Victoria inte har det valet om hon vill fortsätta vara prinsessa, men det är en annan diskussion).
Prästkandidaten: Heh, det är ju alltid ett förslag :S Hela den grejen är så galen att jag blir alldeles matt, men det är även det en helt annan disussion!
Lunkentuss: Haha, don't worry, ingen brudöverlämning här inte!
Prästkandidaten: Nej inte på allvar, har de sagt/skrivit något sånt??
Sofia Å: Mm, jag är också helt inne på den banan och jag hade inte sagt pip om frågan hade gällt sådant som ingår i Svenska Kyrkans tradition och ordning. Som jag ser det blir det väldigt märkligt att kyrkan ska "ställa upp" på ett brudpars önskemål för att främja det fria valet. Borgerlig vigsel är ett utmärkt alternativ i sådana fall. Brudöverlämning är i mångt en amerikansk tradition: där har man även ringbärare, hundar vara tärnor/brudnäbbar, prästen kan vara utklädd till Elvis etc etc etc. Det ryms inte heller inom den svenskkyrkliga traditionen, men bör en präst godta även det om det är brudparets önskemål? För mej är det här alltså en fråga i så många nivåer och handlar inte uteslutande om brudöverlämnande utan även om respekten för kyrkan. Som sagt, det finns fullgoda alternativ till kyrklig vigsel om man vill tillämpa brudöverlämning :-)
Jag hör vad du säger, och jag förstår varifrån dina argument kommer. MEN jag håller verkligen med Sofia om att det blir lite bakvänt med den åtråvärda valfriheten. Vad du eller jag lägger för vikt i att bli överlämnad av sin pappa vid altaret är ju vår åsikt. Vi har ingen aning om varför Viktoria vill gå in med sin pappa, hur kan vi då fördöma hennes vilja? Döm inte så skall du inte heller bli dömd känns som en relevant rad här.
Vad jag förstår så står det inte skrivit någonstans hur själva ingången till vigseln ska gå till. Det handlar mer om en tradition att man gör det på ett visst sätt. Dessutom så är det väl en familjetradition för dem sedan några generationer tillbaka iallafall.
Jag ser mig verkligen inte som någon ägodel som någon annan har kontroll över. Mannens makt i samhället känns som så mycket större än vad denna frågeställning rymmer. Skulle man alltid sätta sig emot sådant man anser vara uttryck för maktutövning från den mansstyrda verklighet vi lever i, ja då skulle vi inte få göra annat än opponera oss.
Jag skulle inte vilja bli överlämnad av min far i kyrkan. Men jag kan se handlingen som en fin gest som kan tyda på att man går från en sak till något annat. Du går från en familj(barndomshemmet), och bildar något nytt med din man. Jag tycker det är fint, men passar absolut inte alla. Men har man en nära relation med sin pappa och vill göra på det här viset. Varför inte?
Vad gäller Svenska kyrkan så kan man väl säga att det försiggår ganska mycket ändringar av traditioner/ritualer och texter. Varför skulle just detta vara så magstarkt? De gör ingen människa illa.
Susanne: Får jag börja med att fråga om du själv är verksam inom SvK eller är aktiv medlem?
Som jag förstår det anser du att du lever i en jämnställd relation vilket självklart är jättebra! Problemet är bara att samhället i stort inte ser ut på samma sätt. Sverige sägs vara ett av världens mest jämställda land, men även här har vi tusen och åter tusen mil kvar att gå. Att ignorera att brudöverlämningen har ett sunkigt förflutet är mer eller mindre omöjligt.
För mej handlar den här diskussionen dock mindre om feminism och mer om kyrka, och bara i ytterst marginella termer om prinsessan. Min uppfattning om "för" och "emot" lägren gällande brudöverlämning har nämligen ingenting att göra med feminism eller politisk ståndpunkt, utan med kyrklig förankring. Bland mina kyrkliga vänner har jag ännu inte hört någon som stödjer brudöverlämningen. Inte heller har jag hört någon positiv röst från kyrkan i mediauppbådet kring prinsessbröllopet som stödjer överlämnande. Jag har inte hittat en enda blogg där skribenten är aktiv inom SvK som tycker att brudöverlämnandet är problemfritt. Med det påstår jag inte att de inte finns - jag har bara inte funnit dem.
Så vitt jag förstått kyrkohandlboken står det mycket riktigt inte någonting uttryckligt om brudöverlämning (eftersom det inte står något alls om hur brudparet kommer in och ut ur kyrkan). Däremot är det svårt att säga något annat än att kyrkans företrädare är kritiska. Återigen, självklart med enstaka undantag. Och det är här jag tycker kärnan bör vara. Väljer man att gifta sig i SvK, borde det också vara en självklarhet att följa SvK tradition och sed. Även sådant som inte finns nedtecknat. Så vitt jag känner till finns det exempelvis inget kepsförbud inskrivet i kyrkohandboken, men det är ändå så att män förväntas ta av sig huvudbonad. När en präst och företrädare för kyrkan, i det här fallet dessutom landets ärkebiskop, menar att brudöverlämning bör undvikas har jag mycket svårt att se varför man ihärdar något annat. Kan man inte acceptera SvK traditioner finns en uppsjö alternativ, där en borgerlig vigsel sannolikt är det bästa. Där kan man tillämpa precis hur mycket brudöverlämning som man vill utan att någon höjer på ögonbrynen. Kyrkan är öppen för alla och envar, men samtidigt måste kyrkan kunna ställa krav och sätta gränser. Utan dessa gränser vore vi inte längre kyrka utan bara en gummiverksamhet som viljelöst formar sej efter sina medlemmar. I svenska kyrkan är man och kvinna jämlikar, oberoende av hur det ser ut i just din eller min familj. Det här måste nog tyvärr sägas gälla särskilt mycket om man som Victoria har som enda egentliga uppdrag att vara en offentlig person.
Vad gäller familjetradition så är det ett mycket märkligt argument från hovet. Kungen och Silvia gick in sida vid sida; däremot överlämnades flera av kungens systrar av sin morfar i vigslar på 60-talet så är det dit Victoria vill är hon på god väg.
Och ja, det pågår mycket förändringar inom Svenska Kyrkan som jag verkligen tar emot med öppna armar. Men då tycker jag också att förändringarna ska utformas inom och vara förankrade i kyrkan. Inte genom att en prinsessa väljer något som går stick i stäv med kyrkans uttalade rekommendationer. Men ska jag vara helt ärlig tror jag knappast att Victoria haft så mycket att säga till om i den här frågan. Heller.
Självklart får du fråga efter utgångspunkten i mina åsikter. Jag är inte verksam inom Svenska Kyrkan. Vad är att vara en aktiv medlem? Jag är aktivt troende, men ej engagerad inom kyrkan. Men min bakgrund är kristen inom olika samfund, med en grundåsikt att kyrkan absolut inte ska vika sig för rådande "samhällssyn" utan vidare.
Jag kan med ens säga att nej jag tycker inte att jag lever i en jämställd relation. Men det beror inte i första hand på oss, utan kontexten vi lever och verkar i. Hur kan man ha en jämställd relation när man lever i en värld där männens lön fortfarande grundar sig på att de ska försörja familjen. Kvinnan ska vara hemma och ta hand om barnen. Den lönesättningen lever ju starkt kvar, och det är i den situationen vi går ut i världen och hämtar vår försörjning. Jag anser verkligen inte att vi är jämställda i Sverige. Snarare så ser vi uttryck för motsatsen ständigt.
Jag finner heller inte tanken på en "överlämnad" brud som oproblematisk. Men det är så många saker som är problematiska, som ändå görs. För att en majoritet har en viss åsikt, betyder det att den är riktig? Eller är det inte bara så att vi har olika utgångspunkter, som gör vårat synfält olika.
Respekt för kyrkan borde vara självklar. Att det finns brudpar som enbart är ute efter "lokalen" vid en vigsel, och som egentligen skulle vilja utesluta religionen är tyvärr en verklighet. Där måste kyrkan sätta gränser. Men vem bestämmer dessa gränser? Vad säger att gränserna är korrekta? Jag är inte så förtjust i synen på att en röststark grupp automatiskt ges kraften att ha "rätt". Det är nog lite där jag hakar upp mig. För mig att det ex. självklart att visa respekt för kyrkor och andra andliga platser. Att klä sig hur som helst är inte passande. I min värld är inte brudar med klänningar med bara axlar och djupa urringningar särskilt respektfulla, men det är helt ok. I vissa kyrkor är i princip vilket musikval som helt ok, i andra är det omöjligt att få igenom en rocklåt. Allt det här är mänskligt tyckande, våra åsikter. Det känns förmätet, har vi inte kommit längre än så.
Religion är svårt, hur man än vänder och vrider på det så handlar det ju alltid om våra egna tolkningar. Att för oss säga vem som har rätt och vem som har fel. Nej det är nog otroligt svårt.
Tack för massor med trevliga, intressant inlägg förresten. Det här var nog första gången jag kände helt tvärtom mot vad du skriver. Konstigt nog så är det då man ger sig tillkänna:-)
Jag håller verkligen med dig i den här frågan. Jag blev uppriktigt sagt förvånad över Victorias (och Daniels) val - visst, man kan mena att hon och Daniel måste få bestämma själva, men samtidigt måste man inse att de är offentliga personer som kommer att påverka våra bröllopstraditioner för lång tid framåt. Att de då väljer att genomföra den här "brudöverlämningen" känns ogenomtänkt och som du säger, rimmar illa med vår syn på jämlikhet. Om jag gifter mig någon gång i framtiden kommer det inte finnas på kartan att jag ska överlämnas av min far till min blivande man - för det första för att det inte är en svensk tradition, och för det andra för att det skulle kännas förlegat och förnedrande. Jag är ju min egen, inte min fars eller min blivande mans kvinna. Och detta trots att det JAG gör inte spelar någon som helst roll i det stora hela. Det gör däremot vad Kronprinsessan Victoria gör. Så det är synd, mycket synd.
/Cecilia
Undrar om de har tänkt på hur det påverkar allmäna opinionen.
För att ta mig själv som exempel, så har jag hittills kanske mest "tolererat" monarkin: Visst är det *egentligen* ett totalt förlegat statsskick, som inte har i ett modernt land att göra -- men, typ, "vem orkar bry sig?". Det funkade ju i praktiken rätt hyfsat, liksom; de kanske var sådär bra PR utomlands som alla påstod, och man slapp ju presidentvalscirkus en eller ett par gånger per årtionde. (Och med allt man hörde om "Tjabos" förståndsgåvor så behövde man ju åtminstone inte frukta att någon statskupp från hans sida skulle lyckas.)
Men ärligt talat, tänker Vickan dra monarkin från nitton- till artonhundratalet på det här viset, då har hon nog i mina ögon bevisat sin egen olämplighet som statsöverhuvud och monarkins olämplighet som statsskick för ett "Sverige i tiden" -- nutiden, det tjugoförsta århundradet. Gör de så här så har Republikanska Föreningen fått åtminstone en ny medlem.
Undrar, A) om de tänkt på att folk kan reagera så; B) om det bara är jag, eller hur många är vi som tänker likadant; och nu slår mig just C) är det kanske det hon VILL; försöker hon kanske avsiktligt slingra sig ur jobbet på det här sättet -- alltså att hon hoppas på att vi skulle bli väldigt många som går med i RepF, och gör hene arbetslös (ett rejält avgångsvederlag lär hon nog se till att få med sig ändå)?
När min bror gifte sig överlämnade brudens far bruden. Jag trodde det var så man gjorde (jag var rätt liten då, (typ 9-10år) och jag blev väldigt förvånad när jag gått på vänners bröllop de senaste åren och brudparet gått in tillsammans. Jag tycker det är en fin tradition, uppenbarligen är den inte helt svensk, men den finns i min familj. För mig handlar det inte alls om ojämlikhet, utan mer en symbolisk handling att gå från en familj för att starta en ny. Jag tycker det är vackert och skulle gärna vilja ha det så när jag gifter mig. Jag baserar det väl mest på att det är så jag är uppväxt med att det är så det ska vara. Vi vänjer oss lätt vid ett tankesätt och det är det som känns rätt..
Susanne skriver"Vad du eller jag lägger för vikt i att bli överlämnad av sin pappa vid altaret är ju vår åsikt. " Jamen, det kan ju inte vara upp till enskilda eprsnoer att från tid till annan bestämma vad en etablerad värdegrund ska innebära. Tänk om jag helt plötsligt bestämde att burka för mig, ja, det är minsann en symbol för regnskydd. Lite tillspetsat, men ändå...
Christian: Ja, man undrar ju. Hur tänkte hon?
Skicka en kommentar