Ännu ett möte med kontakten på Socialstyrelsen i dag. Jag gissar att vi ska känna oss privilegierade; vi är två tjejer i 25-årsåldern som snart bara behöver knäppa med fingrarna för att få ett möte med sjukvårdens granskningsorgan (i mellandagarna ska vi höras på nytt). I stället känner jag mej allt mer frustrerad, irriterad och förbaskad. Jag förstår inte hur de med makt har samvete nog att ingenting göra. Jag och Sofia har grävt fram en hel hög av lik som rättspsykiatrin och tvångsvården begravt långt in i sina mörka gömmor, serverat dem prydligt på trettio välskrivna sidor för politiker och myndigheter, och ändå är allt som förut. De vänder ytterligare ett papper i sin hög, skriver ett slarvigt "utredning" i marginalen och tar nästa klunk kaffe. Fullständigt oberörda av tjejerna som varken kan vända papper, skriva eller dricka kaffe eftersom deras händer är fastlåsta i ett par snuskiga skinnpåsar från femtiotalet!Jag vet att vi är obekväma, sannolikt börjar vi bli en gravt irriterande vagel i Socialstyrelsens och RPK Sundsvalls öga. Jag förstår att det här är både en omfattande och komplicerande fråga att ta tag i, men jag ser inte hur det kan vara skäl nog att avstå. Jag ser ingen anledning att vara bekväm och foglig så länge det pågår tortyr bakom de låsta dörrarna. Men jag blir ledsen och trött. Desperat över att inget mer kunna göra och lätt panikslagen över att dokumentet nu är färdigt. JO-anmälningarna är inskickade. Nu kvarstår bara en evig väntan och ett omgattande mailande av dokumentet. Jag känner mej lite som ett fallande löv som virvlar runt i luften, till fullo styrt av vindens nycker. Kammarrätten i Göteborg ger mej en smula ont i magen. Det enda jag kan göra nu är att hålla tummarna hårt, hårt, för att JO:s bedömning följer samma mönster som de gjort i tidigare utlåtanden, och går på samma linje som CPT gjort med kriminalvården - då kommer vi att få rätt. Tills dess får jag väl skriva en hemtenta, köpa lite julklappar och hoppas att dimman lättar. Hoppas med mej.
/ Innie
Läs bland annat Angelicas blogg här, Sofias blogg här, Lisas inlägg här, Maria här, Amelie här, Rebecca här och Ett liv här
Läs även andra bloggares åsikter om Tvångsmetoder, Uppgivenhet, Trötthet, Socialstyrelsen, JO, Tortyr
Bilden lånad härifrån
9 kommentarer:
Ni är helt otroliga, vilken kämparglöd du och sofia har. Det måste hända något, men byråkratin tar lång tid även om de bryter många lagar.
Du/ni har många som hoppas och stöttar er i ert alldeles fantastiska engagemang och arbete!! Försök känna tillit. Bbyråkratiska processer är seeeega till sin natur. Jag tror att förändringar kommer - håll ut! Dimman kommer att lätta. Och glöm inte att pyssla om dej själv lite emellanåt. Så att du orkar ända fram.
Stor varm KRAM
-och Tack för att du delar med dej av dina erfarenheter på den här resan..
Jag kan bara instämma. Ni är så otroliga kämpar!
Särskilt i ett så tungrott system och ändå har ni lyckats så bra.
Ni är fantastiska ni som kämpar på!
Ni HAR gjort ett hästjobb du och Sofia (och vi andra runtom försöker göra vårat bästa för att påverka det vi kan) Men jag tror helt enkelt att deras nonchalans beror på rädsla för vad ni grävt upp och skrivit ihop. Det här är kanske något de får betala för, vilket jag hoppas och de skrämmer dem. Men fina var nöjd, Rom byggdes inte på en dag och jag vet att du vill ha resultat nu, men jag jag tror att det kommer att komma så småningom. Ibland behöver de där bedrövligt saktfärdiga kvarnarna få mala just sakta....tyvärr.
Jag vill säga att jag inte glömt presentationen el. mailen (kollar den varje dag) men det är mycket just nu som skall göras och allt får ta sin tid. Men det kommer, jag lovar!
Kramar Mia
Vilket bra dokument, Innie! Jag ska sprida detta på kliniken där jag jobbar. Mvh Psykologen
Ni är beundransvärda som kämpar som ni gör och om inte det lönar sig i slutändan så är det här landet mer skruvat än jag trodde. Jag tror på er! Kram
Det ÄR motigt att kämpa för en god sak. Och det tar tid. Men ge inte upp, ert arbete behövs och öppnar vägar, även om det känns hopplöst ibland. Vi är många som ska försöka backa upp er så gott vi bara kan.
Helén
De är kanske seeeega och väldigt rädda för det ni grävt upp. Kanske behöver de lite tid på sig att smälta saken och reagera som människor?? Dokumentet är inte skrivet förgäves. Vi ska vinna :)
Jag hoppas så hårt och lovar göra vad jag kan för att få upp frågan på agendan.
Stor kram och pepp, pepp, pepp!
Skicka en kommentar