Hanna har skrivit om sitt decennium efter att ha läst Tigerliljans tioårsresumé. Jag blev så imponerad av att de kom ihåg så mycket detaljer från de senaste tio åren att jag känner mej nödgad att själv försöka. Det känns nämligen som att sju år är försvunna i en lång och enträgen dimma. Så som uppvärmning inför min stundande nyårskrönika över 2009, kommer här mitt senaste decennium i snabbformat.
2000 Millenieskiftet firade jag på Sankt Sigfrids folkhögskola utanför Växjö, på Vintermöte med Svenska kyrkans unga. Jag var tillsammans med Calle och gick andra och påbörjade tredje året på gymnasiet. Pluggade som en tok. Reste till Taizé över påsken. Hade stora problem med min fibromyalgi och vantrivdes hemma. Flydde fältet och flyttade hemifrån någon månad före min artonårsdag, i november 2000. Firade jul i skåne hos mormor, födelsedag hos pappa i Jönköping och gick sedan första gången (lagligt) på krogen med mina vänner på juldagskvällen. Nyår återigen på vintermötet.
2001 Skulle tagit studenten i juni men blev sjukskriven på grund av fibron i januari. Pluggade deltid under våren och bodde med min vän. Mådde allt sämre av smärtan och ångesten inombords var ohanterlig, självskadorna och självsvälten kom tätare. Gick på Calles studentbal i maj och firade av mina jämnåriga vänners student i juni. Flyttade till andra sidan stan, men fortfarande med samma kompis. Reste till Caggnes-sur-mer utanför Nice med familjen under sommaren och jobbade som vårdbiträde på ett demensboende. Extrajobbade på ett intervjuföretag och skadade mej regelbundet. Såg terrordåden på World Trade Center på en tv jag passerade på PIVA när jag hälsade på en vän. Fick min första psykolog tack vare en smärtutredning på barn- och ungdomsmedicinska. Efter två månaders samtalskontakt blev jag inlagd första gången på en sluten avdelning. Helgen jag skulle stanna blev till sex veckor och jag skrevs ut strax före lucia. Minns varken jul eller nyår.
2002 Bytte psykolog och blev raskt en svängdörrspatient på stans psykiatriska klinik. Remitterades till Videgården, ätstörningskliniken i Linköping, men nekades på grund av mitt självskadebeteende. En arbetsterapeut sökte både behandlingshem och stödboende åt mej, både delarna nekades eftersom jag nu bodde tillsammans med Calle. Vi förlovar oss i mars på hans tjugoårsdag - efter firandet återvänder jag till avdelningen ... Vi köpte Celia i augusti. Jag började i DBT under hösten eftersom jag, på okänt vis, fått diagnosen borderline. Var inlagd femton tillfällen under året. Minns varken jul eller nyår.
2003 Fortsatt inlagd, ut och in från sjukhuset. Blir förtidspensionär innan jag fyllt 22. Avslutar DBT:n eftersom jag är inlagd för mycket och inte kan träna på färdigheterna i hemmet. Försöker plugga lite och tentar av några av mina ämnen i min IB-examen. Får epilepsi av min antidepressiva medicin och krampar på sjukhuset, på stan, på avdelningen och längst upp i stentrappan på skolan och får åka ambulans för inläggning. Flyttar till Linköping med Calle till sommaren. Tar fyra överdoser på en månad och blir inlagd även i Linköping. Försöker plugga på Komvux men misslyckas och blir för första gången inlagd på LPT. Ansöker om behandlingshem och flyttar på NKC i Norrköping under hösten. Firar jul hos pappa, nyår minns jag inte.
2004 Bor på NKC under vintern och framåt våren, är hemma hos Calle på helgerna. Försämras både i min anorexi och mitt självskadebeteende på behandlingshemmet, men lär känna Monica som än i dag är en av mina bästa vänner. Calle ansöker till läkarprogrammet på Karolinska Institutet i Stockholm. I maj blir jag inlagd på LPT i Linköping och kan inte återvända till behandlingshemmet. Calle blir antagen till Karolinska, vi bryter förlovningen och han flyttar till Stockholm. Jag tvångsvårdas hela sommaren, dansar under hösten, firar julafton med mamma och syster hemma hos mej och blir tvångsinlagd i mellandagarna. Firar nyår på psyk tillsammans med Ida.
2005 Inleds på psyk och med ett par vändor fram och tillbaka. Jag dansar mycket under våren, ansöker till Kulturamas dansutbildning i Stockholm, kommer in och flyttar upp. Dansar några månader innan jag blir inlagd på Katarinahuset i Stockholm. Ska tentera mina sista två ämnen i IB-examen i maj i Jönköping så jag pluggar biologi och matte på avdelningen. Skrivs ut och flyttar hem till pappa för att intensivplugga under ett par veckor. Skriver tentorna och blir inlagd, först i Motala (jag är ju skriven i Stockholm så allt är kaos) men kan sedan flyttas till Linköping. Blir kvar hela sommaren. Får ett samtal från Calle som säger att hans hjärtumör kommit tillbaka och att han vårdas på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Får LPT-permission med pappa och panikkör upp för att träffa honom inför operationen. Kör upp en andra vända för senare under sommaren för att flytta ner till min lägenhet i Linköping. Är utskriven under några höstveckor för att sedan skrivas in igen, och till slut flyttas till Ringshyttans behandlingshem utanför Örebro. Firar jul hos pappa och nyår på behandlingshemmet.
2006 Inleds i Närkes skogar och sedan är våren väldigt blurrig. Calle blir allt sämre, cellgifterna biter inte, strålkniven har ingen effekt och tumören satt på ett sätt att bara delar av den gick att operera bort. Han flyttar hem till föräldrarna och jag besöker honom så ofta jag kan. Han är förändrad, har dåligt minne, dålig syn och kan inte förflytta sej själv. Jag skrivs ut från Ringshyttan - något förbättrad men framför allt vid gott mod. Jag reser till Taizé över påsk efter några års uppehåll och är genomförkyld när jag kommer hem. Calle försämras och avlider två minuter innan jag kommer fram till hans sjukhussäng. Efter begravningen kaosar jag, tvångsinläggs på nytt, remitteras till Vadstena rättspsyk, skadar mej värre än jag någonsin gjort förut, flyttas till PIVA i Jönköping, hamnar på IVA och är åter i Linköping. Inser att ingen annan kan rädda mej förutom mej själv. Börjar kämpa med tomma händer och engagerar mej på Zebraforum. Går med i kyrkans gospelkör och studentförening. Trillar ner i anorexin men klarar mej utan självskador. Firar nyår på MAVA.
2007 inleds i en sjukhussäng på MAVA med dropp och den inringda vinpåverkade avdelningschefen som extravak. Svär på att aldrig hamna där igen och letar fram styrkan jag funnit under hösten. Dansar lite, pluggar på komvux och blir utskriven. Får kompetens i samhällskunskap och är behörig för högskolestudier, sex år efter beräknad gymnasiestudent. Beslutar mej för att våga hoppa och lita på att benen bär och ansöker till sjuksköterskeprogrammet. Kommer in och börjar på Linköpings Universitet i slutet av augusti. Livrädd som ett rådjur tar jag mej till skolan och möts av overaller i alla färger och undrar vad normala människor pratar om när överdoser, tabletter, psykpersonal och polishandräckning inte finns på agendan. Klarar tentorna och börjar tro på en framtid.
2008 är mycket plugg och förändring. Jobbar mycket i kyrkan och väljs till ordförande i studentföreningen. Corren skriver en artikel om bloggen och därefter också Aftonbladet. Jag reser till Lund flera gånger och fascineras av staden och människorna. Ansöker till Lunds Universitet för att byta utbildningsort. Reser utomlands tre gånger på några månader, först till Canterbury som konfirmandledare och får tolka det polisförhör en av konfirmanderna hamnar i. Därefter till Taié med kyrkan på universitetet och möter mitt livs kärlek. Väl hemma reser jag till Venedig med mamma. Jag och kärleken flyttar till Lund efter tre månaders förhållande och upptäcker skåne tillsammans. Jag är med och startar föreningen SHEDO och min mormor går bort strax före sin niottioårsdag. Julen firas med kärleken och min familj i Lund och nyår på tu man hand.
2009 SHEDO arrangerar en konferens i Stockholm och jag föreläser bland annat för ett par av mina tidigare vårdare. Mattias friar till mej i slutet av april och vi förlovar oss i en glänta vid de skånska åkrarna. Jag reser till Stockholm med Sofia och har ett möte med männen på Socialstyrelsen. Hela året driver vi frågan om tvångshandskarna som används på rättspsyk i Sundsvall och den 22 december meddelar Socialstyrelsen ett förbud om användning av dessa - vi har vunnit! Jag och Mattias planerar bröllopet och spikar den 4 september 2010, jag springer över min drömklänning på 40 % rea och köper den hals över huvud. Jag föreläser allt mer och intervjuas då och då i olika tidningar. Jag jobbar hela sommaren som undersköterska i cancersjukvårdens och stortrivs men beslutar mej äntligen för att lägga sjuksköterskeutbildningen till handlingarna. I september påbörjar jag mina kandidatstudier i psykologi och trivs som fisken i vattnet. Jul och nyår firas i Boden med kärleken, och plötsligt har jag skrivit i kapp mej själv.
Hm, jag mindes faktiskt mer än jag trott även om jag måste erkänna att en del detaljer är halvt om halvt gissningar. Allting har inträffat, det svåraste är bara att kunna säga exakt när.
/ Innie
Läs även andra bloggares åsikter om Nyårskrönika, Decennium, Minnen
2000 Millenieskiftet firade jag på Sankt Sigfrids folkhögskola utanför Växjö, på Vintermöte med Svenska kyrkans unga. Jag var tillsammans med Calle och gick andra och påbörjade tredje året på gymnasiet. Pluggade som en tok. Reste till Taizé över påsken. Hade stora problem med min fibromyalgi och vantrivdes hemma. Flydde fältet och flyttade hemifrån någon månad före min artonårsdag, i november 2000. Firade jul i skåne hos mormor, födelsedag hos pappa i Jönköping och gick sedan första gången (lagligt) på krogen med mina vänner på juldagskvällen. Nyår återigen på vintermötet.
2001 Skulle tagit studenten i juni men blev sjukskriven på grund av fibron i januari. Pluggade deltid under våren och bodde med min vän. Mådde allt sämre av smärtan och ångesten inombords var ohanterlig, självskadorna och självsvälten kom tätare. Gick på Calles studentbal i maj och firade av mina jämnåriga vänners student i juni. Flyttade till andra sidan stan, men fortfarande med samma kompis. Reste till Caggnes-sur-mer utanför Nice med familjen under sommaren och jobbade som vårdbiträde på ett demensboende. Extrajobbade på ett intervjuföretag och skadade mej regelbundet. Såg terrordåden på World Trade Center på en tv jag passerade på PIVA när jag hälsade på en vän. Fick min första psykolog tack vare en smärtutredning på barn- och ungdomsmedicinska. Efter två månaders samtalskontakt blev jag inlagd första gången på en sluten avdelning. Helgen jag skulle stanna blev till sex veckor och jag skrevs ut strax före lucia. Minns varken jul eller nyår.
2002 Bytte psykolog och blev raskt en svängdörrspatient på stans psykiatriska klinik. Remitterades till Videgården, ätstörningskliniken i Linköping, men nekades på grund av mitt självskadebeteende. En arbetsterapeut sökte både behandlingshem och stödboende åt mej, både delarna nekades eftersom jag nu bodde tillsammans med Calle. Vi förlovar oss i mars på hans tjugoårsdag - efter firandet återvänder jag till avdelningen ... Vi köpte Celia i augusti. Jag började i DBT under hösten eftersom jag, på okänt vis, fått diagnosen borderline. Var inlagd femton tillfällen under året. Minns varken jul eller nyår.
2003 Fortsatt inlagd, ut och in från sjukhuset. Blir förtidspensionär innan jag fyllt 22. Avslutar DBT:n eftersom jag är inlagd för mycket och inte kan träna på färdigheterna i hemmet. Försöker plugga lite och tentar av några av mina ämnen i min IB-examen. Får epilepsi av min antidepressiva medicin och krampar på sjukhuset, på stan, på avdelningen och längst upp i stentrappan på skolan och får åka ambulans för inläggning. Flyttar till Linköping med Calle till sommaren. Tar fyra överdoser på en månad och blir inlagd även i Linköping. Försöker plugga på Komvux men misslyckas och blir för första gången inlagd på LPT. Ansöker om behandlingshem och flyttar på NKC i Norrköping under hösten. Firar jul hos pappa, nyår minns jag inte.
2004 Bor på NKC under vintern och framåt våren, är hemma hos Calle på helgerna. Försämras både i min anorexi och mitt självskadebeteende på behandlingshemmet, men lär känna Monica som än i dag är en av mina bästa vänner. Calle ansöker till läkarprogrammet på Karolinska Institutet i Stockholm. I maj blir jag inlagd på LPT i Linköping och kan inte återvända till behandlingshemmet. Calle blir antagen till Karolinska, vi bryter förlovningen och han flyttar till Stockholm. Jag tvångsvårdas hela sommaren, dansar under hösten, firar julafton med mamma och syster hemma hos mej och blir tvångsinlagd i mellandagarna. Firar nyår på psyk tillsammans med Ida.
2005 Inleds på psyk och med ett par vändor fram och tillbaka. Jag dansar mycket under våren, ansöker till Kulturamas dansutbildning i Stockholm, kommer in och flyttar upp. Dansar några månader innan jag blir inlagd på Katarinahuset i Stockholm. Ska tentera mina sista två ämnen i IB-examen i maj i Jönköping så jag pluggar biologi och matte på avdelningen. Skrivs ut och flyttar hem till pappa för att intensivplugga under ett par veckor. Skriver tentorna och blir inlagd, först i Motala (jag är ju skriven i Stockholm så allt är kaos) men kan sedan flyttas till Linköping. Blir kvar hela sommaren. Får ett samtal från Calle som säger att hans hjärtumör kommit tillbaka och att han vårdas på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Får LPT-permission med pappa och panikkör upp för att träffa honom inför operationen. Kör upp en andra vända för senare under sommaren för att flytta ner till min lägenhet i Linköping. Är utskriven under några höstveckor för att sedan skrivas in igen, och till slut flyttas till Ringshyttans behandlingshem utanför Örebro. Firar jul hos pappa och nyår på behandlingshemmet.
2006 Inleds i Närkes skogar och sedan är våren väldigt blurrig. Calle blir allt sämre, cellgifterna biter inte, strålkniven har ingen effekt och tumören satt på ett sätt att bara delar av den gick att operera bort. Han flyttar hem till föräldrarna och jag besöker honom så ofta jag kan. Han är förändrad, har dåligt minne, dålig syn och kan inte förflytta sej själv. Jag skrivs ut från Ringshyttan - något förbättrad men framför allt vid gott mod. Jag reser till Taizé över påsk efter några års uppehåll och är genomförkyld när jag kommer hem. Calle försämras och avlider två minuter innan jag kommer fram till hans sjukhussäng. Efter begravningen kaosar jag, tvångsinläggs på nytt, remitteras till Vadstena rättspsyk, skadar mej värre än jag någonsin gjort förut, flyttas till PIVA i Jönköping, hamnar på IVA och är åter i Linköping. Inser att ingen annan kan rädda mej förutom mej själv. Börjar kämpa med tomma händer och engagerar mej på Zebraforum. Går med i kyrkans gospelkör och studentförening. Trillar ner i anorexin men klarar mej utan självskador. Firar nyår på MAVA.
2007 inleds i en sjukhussäng på MAVA med dropp och den inringda vinpåverkade avdelningschefen som extravak. Svär på att aldrig hamna där igen och letar fram styrkan jag funnit under hösten. Dansar lite, pluggar på komvux och blir utskriven. Får kompetens i samhällskunskap och är behörig för högskolestudier, sex år efter beräknad gymnasiestudent. Beslutar mej för att våga hoppa och lita på att benen bär och ansöker till sjuksköterskeprogrammet. Kommer in och börjar på Linköpings Universitet i slutet av augusti. Livrädd som ett rådjur tar jag mej till skolan och möts av overaller i alla färger och undrar vad normala människor pratar om när överdoser, tabletter, psykpersonal och polishandräckning inte finns på agendan. Klarar tentorna och börjar tro på en framtid.
2008 är mycket plugg och förändring. Jobbar mycket i kyrkan och väljs till ordförande i studentföreningen. Corren skriver en artikel om bloggen och därefter också Aftonbladet. Jag reser till Lund flera gånger och fascineras av staden och människorna. Ansöker till Lunds Universitet för att byta utbildningsort. Reser utomlands tre gånger på några månader, först till Canterbury som konfirmandledare och får tolka det polisförhör en av konfirmanderna hamnar i. Därefter till Taié med kyrkan på universitetet och möter mitt livs kärlek. Väl hemma reser jag till Venedig med mamma. Jag och kärleken flyttar till Lund efter tre månaders förhållande och upptäcker skåne tillsammans. Jag är med och startar föreningen SHEDO och min mormor går bort strax före sin niottioårsdag. Julen firas med kärleken och min familj i Lund och nyår på tu man hand.
2009 SHEDO arrangerar en konferens i Stockholm och jag föreläser bland annat för ett par av mina tidigare vårdare. Mattias friar till mej i slutet av april och vi förlovar oss i en glänta vid de skånska åkrarna. Jag reser till Stockholm med Sofia och har ett möte med männen på Socialstyrelsen. Hela året driver vi frågan om tvångshandskarna som används på rättspsyk i Sundsvall och den 22 december meddelar Socialstyrelsen ett förbud om användning av dessa - vi har vunnit! Jag och Mattias planerar bröllopet och spikar den 4 september 2010, jag springer över min drömklänning på 40 % rea och köper den hals över huvud. Jag föreläser allt mer och intervjuas då och då i olika tidningar. Jag jobbar hela sommaren som undersköterska i cancersjukvårdens och stortrivs men beslutar mej äntligen för att lägga sjuksköterskeutbildningen till handlingarna. I september påbörjar jag mina kandidatstudier i psykologi och trivs som fisken i vattnet. Jul och nyår firas i Boden med kärleken, och plötsligt har jag skrivit i kapp mej själv.
Hm, jag mindes faktiskt mer än jag trott även om jag måste erkänna att en del detaljer är halvt om halvt gissningar. Allting har inträffat, det svåraste är bara att kunna säga exakt när.
/ Innie
Läs även andra bloggares åsikter om Nyårskrönika, Decennium, Minnen
15 kommentarer:
Mållös... men vilken resa du gjort! <3
Visst är det coolt hur mycket man minns ändå när man väl börjar? Även om det blir lite gissningar här och där..
Kram!
Fantastiskt. Att vända allt det till något så bra. Önskar dig allt gott för det Nya Året :)
Ida
Vilken sjuk historia, i dubbel bemärkelse!
Jag blir lika förundrad varje gång! Det är nu som livet är ditt!
Din berättelse i resuméform ska jag få Anders att läsa! Visst går allt att övervinna, och man vet aldrig vad som väntar bakom till synes stängda dörrar... Man måste bara våga glänta lite på dem först, och öppna dem helt sedan. Jag önskar dig ett lyckligt kommande decennium! Och ett härligt debatterande och fortsatt kämpande! Du behövs så enormt mycket, och jag hoppas våra vägar korsas av både kampskäl och kärleken till Skåne, Norrland och kanske också kampen för bättre villkor för alla som ännu inte fått chansen att öppna alla spänande dörrar på LIVETS väg.
Kramar och vet du vad? Vi sätter oss i bilen tidigt tisdag morgon och firar nyår i Piteå. Så Boden får ett besök snabbare än jag kunnat drömma om :-)
Du har verkligen tagit dig igenom enormt mycket svårigheter. Din kraftfullhet smittar av sig.
Vad sjutton hade hänt för att din konfirmand skulle hamna i polisförhör?! Som misstänkt rentav?? Ja se de ungdomarna, de ungdomarna...
Jag såg flygplanet köra in i WTC via CNN, nyss ankommen till Sarajevo. Kom ut i vardagsrummet till min dåvarande pojkvän, efter att ha slumrat en stund efter resan, och undrade vad sjutton det var för dålig Hollywoodfilm han tittade på. "Nä, men det händer på riktigt!", hävdade han. Det tog en stund innan jag trodde honom.
Kära Innie jag läser i stor ödmjukhet och blir mycket berörd av din livsberättelse och är tacksam och glad för att du vill och orkar dela den med oss. Jag är glad för att vi har vandrat några få av dessa många steg tillsammans. Din berättelse, ditt liv vittnar om att det finns kärlek, tro och hopp för mänskligheten och att Gud finns och verkar. En god och välsignad fortsättning och kram från Catharina
Å, jag känner igen mig i så mycket och det är underbart att veta att du nu är i Boden och planerar giftemål :-)
Stor kram!!!
Att läsa din livsberättelse gör ont i hela kroppen men samtidigt blir jag så lycklig eftersom jag ser hur lyckliga ni gör varandra. Gud jobbar på sitt sätt och i mörkret kan det vara svårt att se men ljuset finns ju på andra sidan. Ser jättemycket framemot att få vara med er på er dag och jag känner mig väldigt väldigt ärad!
Absolut!
Fantastiskt! Jag minns knappt vad jag gjorde förra veckan... :D
Kram!
Josse: Jo, det är verkligen en ordentlig resa ...
Hanna: Jag blev riktigt paff, visst, det är lite luckor här och var men jag mindes mycket mer än jag trott!
Ida: Tack! Och ett gott nytt även till dej!
Sofia Å: Jo, sjukt var ordet!
Jozzan: Oh yes, nu är mitt liv mitt! :D
Helén: Spännande! Och tack för ditt stöd och dina värmande ord, de betyder mycket för mej. Visst är det så att vi kan mycket mer än vi tror, och att mycket ligger i modet att våga söka förändring. Det vore verkligen roligt att ses, så hör av dej om ni passerar. KRAM!
Rebecca MW: Vad glad jag blir av att höra att jag kan smitta av mej lite positiv styrka!
Konfirmandresan, ja hjälp, det var en historia för sej. Jag har skrivit om resan här http://tankestormar.blogspot.com/2008/05/pilgrims-way.html
men i korta drag så hamnade en konfirmand i slagsmål (men heeeelt oprovocerat, så klart :O), den brittiska polisen kom snabbt eftersom det var fredagskväll och det blev förhör. Min konfirmand hade bara bott i sverige ett par år och pratade dålig svenska och i princip ingen som helst engelska så jag fick hoppa in som tolk lite hipp som happ. INTE roligt då, men ganska underhållande i efterhand ;-)
Catharina H: Vad glad jag blir att se dej här Catharina - välkommen! Och tack så mycket för din kommentar, jag är också glad att ha fått vandra en del av vägen med er. Tiden i er församling var oerhört värdefull för mej, på oh så många sätt. Ni var det första sammanhang på många år där jag fick vara relativt frisk och som andra-det är ovärderligt. Stor kram, god fortsättning och gott nytt år!
Maria B: Ja, visst är det upp och ner - underbart - men helt virrigt :D
Lunkentuss: Vi är så glada att du vill dela dagen med oss! Det må vara ett utslitet talesätt, men Guds vägar är verkligen outgrundliga. Och gott är väl det, egentligen :)
Helén: Great!
Wettexvärlden: Haha, nej, mer detaljer än så här skulle jag aldrig kunna pressa fram, men jag är nöjd och glad ändå ;-)
En lång resa du gjort och kommer att fortsätta att göra men med fler färdigheter att ta till och en större tro på dig själv och din omgivning förhoppningsvis
Jag hejar på dig!!!
Läser och funderar. Känner mig stärkt av att se vad Du varit med om och hur Du har klarat dig ur det. Jag önskar innerligt att även jag en dag kan ha mer styrka och förtroende inför framtiden.
Du skriver att Du pluggat pa Kulturama. Det har jag ocksa. Gick musikal 2003-2004 efter jag tagit studenten.
Och även jag fann min livs kärlek i Taizé, 2003. Var där med en massa andra konfirmationsledare direkt efter jag tagit studenten. Numera bor vi tillsammans i München, för min pojkvän kommer därifran. Snart har vi varit ihop i 7 ar och vart förhallande har varit med om en riktig jävla bergochdalbana. Men det har fört oss samman pa ett sätt som ingen annan kan första.
Jag önskar Dig och Din förlovade allt gott. Och att Du far fortsätta att ma bra och kämpa för det Du tror pa.
Cecilia
Skicka en kommentar