Jag sitter hemma och tentapluggar (har stor tenta på fredag) och försöker att inte göra eller fundera på allt annat som "vore bra att få gjort" eller som helt enkelt är väldigt mycket roligare att ägna sej åt. Därför tänkte med varm hand överlämna i alla fall klurandet åt er så kanske jag lyckas motivera mej själv att plugga effektivt om jag kan se fram emot era kloka kommentarer.
Jag har funderat på - vad är kärlek?
I svenskan har vi egentligen ganska få sätt att uttrycka kärlek på. Vi kan säga
- "Jag tycker om dej"
- "Jag är kär i dej"
- "Jag älskar dej"
men däremot kan vi bara "älska" eller "tycka om någon" om vi inte vill nyttja det allt för bortglömda "hålla av".
Finns det begränsningar för vad vi kan älska och vad vi kan tycka om? När är man kär och när älskar man? Kan man vara kär i något annat än en människa - jag kan ibland säga att jag är kär i en pryl jag använder mycket eller har stor nytta av. Är det kärlek? Kan man älska eller vara kär i något som varken kan känna av din kärlek eller ge någon tillbaka? Och kan man i så fall älska djur? Finns det fler verbala sätt att uttrycka sin kärlek än de jag skrev ovan och hur uttrycker man kärlek utan ord? Finns det olika typer av kärlek beroende på vem eller vad vi älskar? Och finns det därmed olika sätt att uttrycka kärleken? Styrs vår kärlek av samhället eller kontexten vi lever i eller är känslolivet oberoende? Finns det saker, situationer eller människor vi inte får hålla av eller älska och kan man alls reglera sina känslor?
Vad är kärlek för dej?
Skriv, skriv, skriv! Dela med dej i kommentarsfältet så sammanställer jag era svar till helgen i en stor kärleksblogg likt den drömblogg ni skapade för några år sedan. Mina egna tankar kommer till helgen - nu ska jag plugga psykiatriska diagnoser!
/ Innie - som kanske inte riktigt lyckades lämna gårdagens tema, but close enough ;-)
Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Ord, Uttryck, Känslor, Älska, Bloggande
Jag har funderat på - vad är kärlek?
I svenskan har vi egentligen ganska få sätt att uttrycka kärlek på. Vi kan säga
- "Jag tycker om dej"
- "Jag är kär i dej"
- "Jag älskar dej"
men däremot kan vi bara "älska" eller "tycka om någon" om vi inte vill nyttja det allt för bortglömda "hålla av".
Finns det begränsningar för vad vi kan älska och vad vi kan tycka om? När är man kär och när älskar man? Kan man vara kär i något annat än en människa - jag kan ibland säga att jag är kär i en pryl jag använder mycket eller har stor nytta av. Är det kärlek? Kan man älska eller vara kär i något som varken kan känna av din kärlek eller ge någon tillbaka? Och kan man i så fall älska djur? Finns det fler verbala sätt att uttrycka sin kärlek än de jag skrev ovan och hur uttrycker man kärlek utan ord? Finns det olika typer av kärlek beroende på vem eller vad vi älskar? Och finns det därmed olika sätt att uttrycka kärleken? Styrs vår kärlek av samhället eller kontexten vi lever i eller är känslolivet oberoende? Finns det saker, situationer eller människor vi inte får hålla av eller älska och kan man alls reglera sina känslor?
Vad är kärlek för dej?
Skriv, skriv, skriv! Dela med dej i kommentarsfältet så sammanställer jag era svar till helgen i en stor kärleksblogg likt den drömblogg ni skapade för några år sedan. Mina egna tankar kommer till helgen - nu ska jag plugga psykiatriska diagnoser!
/ Innie - som kanske inte riktigt lyckades lämna gårdagens tema, but close enough ;-)Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Ord, Uttryck, Känslor, Älska, Bloggande
8 kommentarer:
Nu förstår jag inte... Behöver du verkligen plugga inför en tenta om psykiatriska diagnoser? Lärde du dig ingenting under åren inom psykiatrin? ;P
Lycka till på tentan!
Rebecca: Haha, ja, om tentan BARA hade handlat om psykiatriska diagnoser på ett någorlunda normalt plan hade det nog kunnat gå vägen. Dock lärde mej psyk ingentin om
"två fynd inom experimentell forskning vilka pekar på att uppmärksamhet mot hot är relaterat till ångestnivå"
eller
"två möjliga förklaringsmodeller för uppkomsten av narcissistisk personlighetsstörning"
eller
"tre olika psykologiska faktorer vilka ger en möjlig förklaring till uppkomsten av sexuella parafilier".
Men så vårdades jag ju stundtals på ganska inkompetenta kliniker - det kanske borde ingått i min behandling? ;-)
Jag har aldrig upplevt den dära kärleken som man kan ha till en pojkvän. Så jag vet inte riktigt hur det är och känns. Men när man läser från din blogg och du berättar, så verkar det vara helt underbart!
Kärlek för mig kan vara att ge en kram till en vän."Jag älskar dig" skriver jag ofta till min närmsta vän i sms eller i kort, just för att hon betyder mycket för mig och ligger min närmst om hjärtat.
När min hund levde, så tyckte jag att jag fick mycket kärlek utav henne. Hon gav mig mycket och när ensamheten tryckte på, så fanns hon ju där. Och för mig är det kärlek. Så självklart så kan man älska sitt husdjur! Jag älskade min hund över allt annat!
Kärlek är mycket och hade jag kunnat så hade jag velat ge det till alla de som inte få någon. För tänk vad en kram kan ge mycket! Även över cybervärlden :)
Kramar :)
/ lellan
Det är en stor fråga... ska fundera på det...
KRAM!
Lellan: Oh, så fint! Och jag håller med dej :-)
Maria B: Gör det! Jag ser fram emot ditt svar! KRAM
Ojojoj, vilket stort och komplext tema! Jag måste nästan välja att svara på bara en av alla dina frågor, om huruvida det finns olika typer av kärlek. Ja, det tror jag absolut! Den kärlek man som förälder hyser för sitt barn är inte samma kärlek som den man hyser för sin partner, och den kärlek man hyser till sin bästa vän är inte densamma som den man hyser inför sitt barn. Vilken av dessa kärleksformer som är starkast kan diskuteras ... Kanske är de starka på olika sätt? Kärleken och attraktionen till en man eller kvinna kan göra en närmast galen och driva en in i sådant man aldrig skulle ha givit sig in i annars, så den är ju otroligt stark på det viset. Men frågan är om inte kärleken till de egna barnen är den starkaste av krafter.
Däremot tvivlar jag på om kärlek är rätt ord för ens känsla inför ett föremål. Ett föremål kan ha ett stort affektivt värde (vilket också det är en stark kraft) och det kan vara ett otroligt uppskattat föremål. Men älskat ...? Jag tvivlar.
Oj, såna här saker kan jag diskutera i all oändlighet. Jag tror att kärlek är olika från person till person, precis som alla andra känslor. Och den är så otroligt mycket större än man ens kan tänka sig i sin vildaste fantasi. Kärlek kan överbrygga allt, och jag tror att det är det starkaste vapen/medel/känsla vi kan ha. Att det fins olika sorters kärlek tycker jag absolut. Jag hyser en slags kärlek för mina vänner, inte alls på samma sätt eller i samma intensitet som kärleken för min familj. Sen har jag massvis med kärlek för de djur som finns i mitt liv. Jag trodde inte att man kunde rymma så mycket kärlek för ett djur, men efter att hästen igår fick sin dödsdom så har jag insett att även den kärleken är gränslös. Att visa kärlek behöver inte innebära att man gör det genom ord. I min familj har vi aldrig sagt att vi älskar varandra, men jag har aldrig tvivlat på den kärlek som finns där ändå. Jag upplever mina föräldrars kärlek genom att de alltid finns där för mig, att de ställer upp till 150%. När det kommer till djuren, så hjälper det ju inte att säga till dem att man älskar dem. För mig handlar den kärleken om att ta hand om dem, behandla dem med respekt, och se till att de mår bra. Att ta ut en skadad häst på promenad i solskenet och låta henne beta lite grönt gräs. Gå på långpromenad med hunden, och kasta bollar tills armen nästan går ur led. Likaså kan man visa sin kärlek till vännerna genom att finnas där, och ännu viktigare tror jag, verkligen säga vad man tycker och tänker. Att inte backa för att man är rädd för vad de ska tycka, eller att de ska ta illa upp. Det är något man gör för dem som betyder mycket, då vill man alltid deras bästa. Jag tycker inte det finns några som helst begränsningar för vad vi kan älska, men alla hjärtan kanske inte kan älska lika intensivt. En del hänger sig åt kärleken när den finns där, andra erkänner den först när objektet för kärleken har försvunnit. Som jag skrev i början, kärleken är individuell och olika från person till person. Och nu ska jag sluta för det här blir alldeles för långt annars. :) Kram
Oj. Kärlek...För mig har "den" ett namn och vad han ger mig är så stort. Det är trygghet blandat med känslan av ett aldrig övergående rus. Det är leenden och hans andedräkt mot min nacke. Ja, det är den förälskade kärleken iaf.
Skicka en kommentar