Ett kall så starkt och övertygande,
under så många år nedtryckt, undanskuffat, förträngt
under så många år nedtryckt, undanskuffat, förträngt
Tonåringens hopp och önskan,
maldes ner av trångsynta, stelbenta vänner
maldes ner av trångsynta, stelbenta vänner
Men sakta återskapas de pulveriserade drömmarna,
tar försiktigt form igen och bygger sej starka
tar försiktigt form igen och bygger sej starka
Jag hör en röst som ropar högre och högre,
en känsla som växer sej starkare och starkare
en känsla som växer sej starkare och starkare
Var gång jag går in i det rummet, i det huset,
hör jag rösten och känslan slår rot
hör jag rösten och känslan slår rot
Det är här jag ska vara
det är här jag ska verka
det är här jag ska leva
det är här jag ska verka
det är här jag ska leva
Hos Honom
Med Honom
För Honom
Med Honom
För Honom
Alltid
Innie 060928
Dikten skrev jag i september 2006, då jag även bloggade om det. Sen övertygade jag mej själv om att det var galenskap och valde att läsa till sjuksköterska i stället, and the rest is history. Varför kan då inte Gud lämna mej i fred? Varför måste hans kall återkomma, igen och igen och igen, och allra helst i situationer då jag är som mest vapenlös? Varför kan inte Hon/Han/Den/Det acceptera mitt val - jag ska inte bli präst! Jag skulle suga som präst, jag är ju mest bara arg på Gud för jämnan ändå! Men jag kan ju inte leva utan Honom.... Jag har valt bort prästskapet, jag kan inte verka som präst, det är inte meningen. Men varför, varför, varför vaknar kallet till liv igen. Jag trodde jag hade släckt ut det. Jag trodde jag hade tystat rösten i hjärtat, jag trodde (hoppades) att jag valt rätt.
Jag är halvvägs igenom min utbildning nu. Snälla, kalla inte på mej igen för jag vet inte om jag orkar säga nej ännu en gång.
/ Innie
Jag är halvvägs igenom min utbildning nu. Snälla, kalla inte på mej igen för jag vet inte om jag orkar säga nej ännu en gång.
/ Innie
Läs även andra bloggares åsikter om Tro, Präst, Kall, Utbildning, Framtid, Jobb
20 kommentarer:
Jag tycker inte att du behöver bestämma dig. Vad skulle vara fel i en sjuksköterskeutbildad präst? Du hinner med båda om så skulle vara.
Själv är jag ju också halvvägs, har t3 tentan imorrn ve och fasa, och funderar på att bli polis =)
Vi hinner!
Men jag har bestämt att jag ska bli sjuksköterska först, annars e alla dörrar öppna. Så kan du ju bestämma och sen lämna dörren öppen =)
Kram
Vet du vad, Innie? Just det att du är arg på Gud och kan erkänna det tycker jag vore en otroligt positiv egenskap för en präst. Sedan är titeln "präst" inom kyrkan en utbildningstitel - inte en roll, så som den är inom min tro. Där är det mer ett namn på att man antagit kallelsen i den form den tar sig, att tjäna det Gudomliga, eller för mig Gudinnan. Min "roll" är Prästinna, i de egenskaper Hon kallar mig, och tro mig - jag stretar emot mycket.
Det du gör på Zebraforum, i SHEDO och i det du skriver är själavård, och för många tusen gånger mer värdefullt än en prästs ord. Guds kärlek och kraft strålar genom dina ord; är inte det ett sätt att följa kallelsen utan att fördenskull behöva en prästexamen?
Kram
Utbilda dig klart till sjuksköterska! Du kan alltid utbilda dig till präst sen, det finns inget som hindrar dig :)
Och sen tycker jag att du gör så mycket för andra just nu, SHEDO och zebraforum. Fortsätt där och låt livet för dig dit du ska så kommer du så småningom hitta rätt.
Och var arg på Gud för det får man verkligen vara. Han förlåter en alltid efteråt.
Kram
(Frusen på zebraforum)
En av fördelarna med att läsa till sjuksköterska är att utbildningen faktiskt inte är så lång. Det finns gott om utrymme att ändra sig. Om du väljer att läsa en annan utbildning efteråt kommer sjuksköterskeutbildningen fortfarande vara en resurs i ditt liv, både privat och som präst! Jag tror inte alls du skulle suga som präst. ALLA tvivlar, och jag tror det är viktigt med en präst som kan bekräfta människor i det och samtidigt förmedla Guds budskap. Det är väl fantastiskt att som präst kunna visa trons betydelse trots att tvivel finns hos alla.
Kallelser är svåra, så är det. Och frågan är om de inte är svårast när man stretar emot. Det finns många vägar att gå, fina, och du tjänar honom även om du vägrar prästkallet. Att vårda människor som sjuksköterska eller att forska om viktiga saker är minst lika viktigt. En del säger ju skämtsamt att Gud kallar människor till många olika saker, och de han inte riktigt vet vad han ska göra med - de får bli präster. :)
Hos Honom, Med Honom och För Honom lever och verkar du, vad du än gör. Även när du är arg på honom. Det finns ett judiskt ordspråk som jag lärde mig på SKG: "Vi lever med Gud, och mot Gud, men aldrig utan Gud". Jag gillar det.
Sen är det ju så också... att man kan alltid välja om, om det skulle vara så. Och vad du än gör om du jobbar med människor, så skulle du vara fantastisk med all din värme och livskraft som strålar runt dig. Så välj din väg, Gud är med dig även om du säger emot honom och är arg på honom. Det tål han! Han blir bara ledsen om du lämnar honom...
*kramar*
...och just det, varför Gud envisas just när du är som mest vapenlös? Just därför! Han gör så... väntar tills man faktiskt inte har nåt att sätta emot, för det är då man är öppen och lyssnar. Han envisas ju visserligen annars också, men då märker vi det inte lika mycket, för då har vi så mycket annat att tänka på och försvara oss med. :)
Varför vill du säga nej? Minns att Guds vägar är outgrundliga och Gud vet bättre än vi själva vilken väg vi bör vandra. Den utbildning du har genomfört var inte förgäves även om du slår in på en annan väg.
Fast vi som inte är präster har också starka kallelser att visa på att Gud lever genom våra olika liv. Vi kan inte leva utan Gud i de situationer vi har. Att vara Hans utsträckta händer på det sätt som du är i dag är mycket stort.
Inte visste jag att du funderat på att bli präst. Jag var helt övertygad om att jag skulle bli pastor när jag var som mest fanatisk, och nu när jag sakta börjar hitta tillbaka till Gud igen börjar jag om inte annat längta efter använda mig av min ungdomsledarutbildning. Det är underbart att vara i Guds närhet och det är är inte så konstigt att en del av dig längtar efter att få jobba med det varje dag. Som präst kan man jobba på så många olika sätt, och jag tror du säkert skulle kunna bli en bra präst. Det handlar inte om att aldrig vackla i sin tro, utan om att vara ärlig i sin tro och ha en kärlek till Gud och hans folk. En av prästerna i min församling sadlade om och blev datatekniker, Allt har sin tid som Predikaren skriver. 1 Tim 4:14-16. Kram AmY
Det där med kallelse är inte helt lätt. Själv var jag för några år sen helt övertygad om att min kallelse var att bli kyrkomusiker, men för exakt ett år sen så hoppade jag av utbildningen av olika anledningar och nu vet jag faktiskt inte vad som är rätt. Ibland känns det som att kallelsen finns där utan tvivel och ibland är den puts väck. Så jag brukar tänka att kanske var det inte rätt tidpunkt just nu och om några år är det den väg som jag vill gå, vem vet?!
En tanke jag fick när jag läste ditt inlägg är att din kallelse kanske gäller nån annan profil inom kyrkan, inte just präst-yrket. Med en sjuksköterskeexamen i bagaget så kan du bli diakon. Församlingspedagog är också ett alternativ?! Hur som helst så behöver du nog inte bestämma dig på en gång, utan vänta lite och se vart den väg du valt bär dig. Och oavsett vilken väg du än väljer att gå så är jag övertygad om att Gud finns vid din sida hela tiden, både när du är glad eller arg på Honom/Henne.
jag tror att kallelsen inte enbart är till präst utan att gud kan kalla oss till alla yrken... vem vet, gud kanske bara vill visa för dig att det är rätt väg du går? säga att ditt "almänna prästerskap" är att vara sjuksköterska?
//MariAnne (MIKS)
*kramar om* Du kan bli sjukhuspräst...nej då allvarligt talat det är som Sofia säger Ssk utbildningen är inte så lång och du kan följa ditt kall ändå om det fortfarande är det du vill när du är klar. Ta en minut, en dag i taget Innie!
/Mia
Vännen då jag förstår att det är rörigt och svårt nu. Men jag vill inte påverka dig åt något håll det är ändå så att jag tror att ditt hjärta visar dig vart du ska gå. Sen kan det vara svårt att se det och att våga se det men jag tror att du vet innerst inne vad ditt hjärta säger. Du finns i mina tankar. Många stärkande kramar
//Monica
Min vän, jagvet att det är rörigt och svårt och hur ilsken man blir på Han däruppe. Jag hoppas du hittar det som känns bra och rätt. Jag tänker på dig och ber för att Du ska få lite ro och frid!
KRAM
Förstår att det känns jobbigt när Gud lägger sig i dina val... blir lätt frustrerad på det ibland själv... men.... om det nu skulle vara så att du upptäcker att du ska bli präst så finns det gott om tid. Min farfar jobbade som skollärare i många år och utbildade sig inte till präst förrän senare. Min mor var med på hans prästvigning... I vilket fall så gäller det att känna efter ordentligt. Att vara präst innebär inte att vara starkast i tron, aldrig tvivla och aldrig vara osams med Gud. Det innebär att visa för församlingen att det är ok att tvivla, vara svag och gräla med Gud, han älskar dig iaf... rörigt blev det, men ville bara ge dig en inblick i de tankar som kom upp när jag läste ditt inlägg:D
Fineste Innie, du trenger ikke å være utdannet prest for å kunne vise andre glimt av Gud:) Det er jo noen oppgaver man må være prest for å utføre, men det er mange veier til målet. Diakoni, vet du ;) hehe. Og som flere har sagt, du kan både bli sykepleier å prest om du vil det! Det er to fagområder som er flotte å kombinere. Helse (fysisk og psykisk), tro, omsorg - det handler jo om alt!
Og du: uansett hva du velger, enten du blir sykepleier, prest, astronaut, forsker med spesialistkompetanse på gamle steiner fra Egypt - eller alt på en gang (hvorfor ikke??). Eller kanskje ingen av delene. Uansett, så er du Innie, og du gjør så mye bra allerede og er så uendelig verdifull bare for at du er DEG!
hej
jag tror du skulle bli en jättebra präst eller diakon eller annan anställd inom kyrkan med stor medmänsklighet och empati.
Dessutom tror jag att ett jobb inom kyrkan skulle kunna göra det "lättare"/bli bättre vad det gäller att ta tillvara på alla dina livserfarenheter. Ssk är ju så nära det du upplevt, jag tror det är svårt att blomma ut i vad du lärt dig då, speciellt om du är fast i ett så fyrkantigt/oförlåtande system som den medicinska världen
men jag tror jag tycker att du ska läsa klart dina resterande terminer som ssk, låta beslutet växa och sen ta steget från en trygg grund
ville bara lämna ett spår efter mig... och säga att jag verkligen känner igen det där, rösten, känslan, kallelsen...
Finaste Innie! Vad säger att du behöver neka? Varför inte gå klart utbildningen till ssk och sen känna efter? du kan säkert ha nytta av ssk-utbildningen även om du väljer att bli präst senare. Hör av dig om du behöver prata. Mängder av kärlek och styrka! Liv
Skicka en kommentar