Roller

Jag sitter som vanligt vid köksbordet med blicken ömsom på dataskärmen, ömsom över vitpudrade åkrar och slätter. Himlen är prunkande rosablå och borta vid horisonten ser molnen ut att glöda när solen sjunker för att låta novembermörkret ta över. I orkidéfönstret där katterna inte får husera har vinterns första amaryllis börjat öppna sej och en djupröd klocka blickar ut över rummet. Celine Dion sjunger Ave Maria i stereon, husdjuren sover i sängen och en stor kopp saffranste sprider ljuvliga dofter här intill mej. Här är lugnt, stilla och fridfullt, jag är ledig idag och njuter av varje ögonblick.

I lördags tentade jag socialpsykologi och en del av kurslitteraturen omfattade olika typer av rollteorier, rollförluster och rollförväntningar. Ofta när pluggar försöker jag appliciera det jag läser på något jag redan kan, känner till eller är förtrogen med. Många gånger försöker jag ställa det i relation till mej själv eller personer jag träffat, allt för att få en mer verklighetsanknuten uppfattning och för att enklare kunna komma ihåg det jag lär mej. Roller är ju någonting vi alla har, olika många och i olika utsträckning, men få är nog de personer som bara har en endaste roll att fylla. För mej blir mina roller tydliga under praktikperioder eller snarare blir skillnaderna mellan mina roller större och mer uppenbara.

I grund och botten är jag biologiskt född till svensk kvinna med typiskt skandinaviskt utseende. Det är roller jag inte kan påverka men som ändå påverkar min livssituation i olika utsträckning. Därutöver är jag dotter till mina föräldrar, storasyster till min syster och extra-/styvdotter till min pappas sambo. Trots att inga av dessa roller (svensk, kvinna, blond, dotter, storasyster) är sådana att jag valt dem själv för de med sej en mängd sociala förväntningar på mej som person. Skulle jag ens försöka att leva upp till dem alla skulle jag gå under utan jag försöker helt enkelt trava på i ett spår jag trivs i och som inte anses allt för avvikande av människor runt omkring mej.

De roller som kanske är av större intresse för mej just nu är de förvärvade rollerna, de jag skaffat mej under livets väg och som också är utbytbara och föränderliga.
Först och viktigast är jag Thérèse, Innie, oändligt älskad av Gud och med ett okränkbart människovärde. Vad jag än gör, var jag än befinner mej, hur jag än mår och vad jag än säger så är jag alltid jag, alltid älskad, alltid sedd och alltid värdefull. Rollen som människa är kanske den enda som inte kräver något - ditt värde som människa mäts inte i prestationer. Mina övriga roller har ingen inbördes rangordning, olika stunder i livet tar de olika mycket plats och har olika betydelse.

Jag är sjuksköterskestudent på ett stort universietet i södra Sverige, faktiskt samma universitet som mina föräldrar en gång tagit sina examina vid och som även min syster läser vid. Jag lär mej att vårda människor, jag lär mej hur människoskroppen fungerar och inser vilka vandrande mirakel vi faktiskt är. Jag har gjort mitt yrkesval inte för att det kommer ge mej den bästa lönen eller högsta statusen utan för att det här är vad jag tror mej vilja arbeta med.
Jag är sambo och livskamrat med mannen jag älskar mest av allt i livet. Trots att jag lätt villar bort insikten så måste jag betyda lika mycket för honom som han betyder för mej och det är obeskrivligt stort och magiskt.
Jag är vice ordförande i en förening som arbetar med självskadebeteende och ätstörningar, en roll som är större än en vanlig styrelseroll kanske kan förväntas vara. Jag ägnar mellan tjugo och fyrtion timmar i veckan åt föreningen och Zebraforum eftersom det känns som det här är det viktigaste jag kan göra.
Just nu är jag också student och praktikant på ett äldreboende och förväntas se och lära men förväntas inte ha speciellt mycket åsikter eller kunskaper.
Dessutom är jag föreläsare och förbereder för ögonblicket power-pointpresentationer, kollar källor och referenser för att på måndag åka till Malmö högskola och föreläsa för personal inom psykiatri, sjukvård och omsorg. I den rollen förväntas jag vara kunnig och säker på min sak, stark och framträdande.
Till sist är jag då före detta psykiatripatient. Trots att det är en roll som är fullständigt avslutad är det kanske den som är mest stigmatiserande och mest tongivande åt min personlighet. Kring denna roll flödar fördomarna och de dömande blickarna och det är den roll som kräver mest energi av mej och som jag har svårast att förhålla mej till. Ändå är den avslutad.

Sen är jag så klart matte åt tre underbara husdjur, vän åt en fantastisk trogen skara vänner som står ut trots att min tid aldrig räcker till. Jag är själsfrände med Lindan och Monica (f*n vad jag saknar er!), saknad av andra och saknande ytterligare några. Jag är kristen och Svensk-kyrklig, jag är musikalisk och pianist, dansant och vegeterian, bloggare, debattör och livsnjutare.

När man skriver ner allt så här så är det inte längre speciellt konstigt att världarna krockar emellanåt, att jag blir sjösjuk av att hoppa mellan rollerna och att jag ibland inte riktigt kan skilja dem åt. Att behöva byta en tur på praktiken är väl inte hela världen, men när jag ska göra det för att kunna åka till grannstaden och föreläsa för människor i specialistutbildning när jag själv inte ens är grundutbildad blir det ibland rörigt värre. Då är det viktigt att gå tillbaka till kärnan. Jag är Thérèse, Innie. Oändligt älskad oavsett prestationer.

Vad har du för roller?

// Innie
Läs även andra bloggares åsikter om Roller, Sjuksköterskeprogrammet, Student, Praktik, Funderingar