Har precis tittat på "Uppdrag Granskning" på SVT och sitter med ett skrämmande illamående och skakande händer. I kväll handlade programmet om självmord, eller kanske ännu snarare, medhjälp till självmord genom olika internetsidor.
Reportern Karin Mattisson har gjort ett oerhört bra program, men så smärtsamt att se. Hon berättar om några unga människor tragiska livsöden, om personer som inte längre orkade leva sitt liv. Alla hade de ett gemensamt; de använde internet under sin sjukdomstid och fann där hemsidor och personer villiga att hjälpa dem begå det självmord de övervägt.
Karin lyckas faktiskt söka upp en av de största internetnamnen och konfrontera honom med vad han gjort. Indirekt (eller enligt min åsikt - direkt) bär han många människoliv på sitt samvete genom att ha spridit självmordsrecept på internet, men också genom att rent faktiskt skicka suicidverktygen till helt främmande människor. Makarow som han kallar sej, tycktes visserligen vara obekväm under konfrontationen, men frånsade sej ändå allt ansvar. Varje människa har det yttersta ansvaret för sitt eget liv, försvarade han sej med. Sant, visserligen, men till vilken gräns då?
Jag kan inte förstå vad det är för typ av människa som gömmer sej bakom ett alias som hans. Hur tänker man, när man på riktigt anstränger sej för att hjälpa främlingar ta livet av sej? Den politiker som Karin bjudit in till debatt hävdar att ett förbud som pro-suicidala sidor på internet vore ett brott mot de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten, men jag frågar mej fortfarande om inte männiksoliv är viktigare än paragrafer? Att på nytt kriminalisera självmord ser jag inte som en lösning med däremot att förbjuda medhjälp det. Jag förstår verkligen inte, när ställde sej tekniken och paragraferna över medmänsklighet och människovärde? Och varför låter vi det ske?
// Innie
9 kommentarer:
Jag tyckte det var ett löjligt argument, det där med yttrandefriheten, och störde mig på att ingen argumenterade mot det. Om jag skulle skriva rasistiska saker på nätet eller på annat sätt kränka en grupp av människor skulle det kallas "hets mot folkgrupp". Hade jag givit någon instruktioner i hur man dödar en annan människa hade det väl varit anstiftan eller medhjälp till mord. Är inte de lagarna lika stort brott mot yttrandefriheten, som om man skulle stifta en lag som förhindrar att man uppmuntrar andra människor till självmord (eller andra självdestruktiva handlingar, för övrigt)?
Nu har även jag sett programmet och jag är djupt berörd. Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns sådana här sidor på internet, men jag är heller inte förvånad. Det känns oerhört skrämmande och hemskt att dessa sidor trots allt får ligga kvar på internet.
Och att de lyckades hitta denna Makarow. Hans svar kändes otillräckliga och jag fick känslan av att han faktiskt inte har förstått vad hans handlande och spridande har lett till.
Sedan håller jag med Sofia i hennes svar.
Tack och lov att vi har startat Shedo och att vi kanske kan få vara en stöttepelare åt det andra hållet. Jag hoppas att vi kan påverka människor som mår så pass dåligt åt andra hållet, att de väljer livet framför döden.
Jag blev också störd över debatten ang yttrandefriheten, men jag visste nästan att att den skulle komma. Det blir lätt ett slagord som journalister ha svårt att säga emot, tyvärr. Men jag förstår inte hur det kan vara lagligt att medverka till en annan persons död. Jag hoppas att debatten kring alla dessa destruktiva sidor väcks igen nu. Annars får vi hjälpa till! Kanske ett uppdrag för SHEDO?
Det sjukaste är ju att det finns människor som gör sånt där oavsett hur lagstiftningen ser ut. I yttrandefrihetslagen finns tydligt angivet vad som inte får yttras. En ny revision av lagen börjar bli mer och mer akut, då jurister tydligen ofta inte vet hur de ska tolka sådant som sker på internet (vi pratade ganska mycket om det här när jag läste svenska). Dock är det en grundlag och det krävs alltså att två riksdagar fattar beslut om ändring med ett riksdagsval emellan. Det tar alltså tid. Men det vore ändå på sin plats.
Frågan om yttrandefrihet är svår, för om man börjar begränsa vad som får och inte får sägas blir den stora frågan vem som har rätt att avgöra vems åsikt som är olaglig. Även om jag tycker att det borde vara förbjudet att i tryck i något medium får ge råd om självmord.
I Australien har de lagstiftat mot den typen av webbplatser, med lagar som är inriktade just mot Internet, så varför skulle man inte kunna göra detsamma här? Eller så kan väl webbhotellen vars servrar sidorna ligger på ta ett moraliskt ansvar.
Att bistå någon med instrumenten för att begå självmord är på gränsen till indirekt mord. Tänk om någon skulle räcka en person en pistol och sedan hetsa denna person tills vederbörande använde den mot sig själv - skulle det då räknas som mord, dråp eller självmord? Med tanke på den uppmuntran och nästan hets som förekommer på en del av de där forumen så känns gränsen faktiskt ganska så hårfin ibland. Hur lagligt är det att utnyttja en desperat människas sårbarhet?
Lisa (Liane på zebraforum)
Reagerade främst på två saker i programmet. De var ute efter att hitta en skyldig - vilket jag tycker är en olycklig vinkling. Användaren Makarow fick skulden för beteendet, medan de som tagit sina liv glorifierades. JAg tycker att det är mkt motsägelsefullt att hävda att det är psykiskt instabila och sårbara människor som utsätts för detta och samtidigt peka ut en enskilld människa. Makarow mår uppenbarligen själv dåligt, och har med största sannolikhet inte förstått vad han bidragit till. Frågan är hur vi hade sett på de andra offren om vi sett mailkontakt de haft med andra självmordsbenägna, kanske har de också peppat andra, ska vi då döma dem? Okänslig konfrontation dels med Makarow och dels med de anhöriga. Undrar vad de fick för stöd efter programmet, för att hantera alla känslor och sår som revs upp.
Ett mkt viktigt ämne att belysa, men mkt olyckligt att de valde att göra det på detta sätt...
men shit jag visste inte att sådant fanns! vad sjukt!! och vad synd om alla som har självmordstankar att de kan få "hjälp" på internet!!! sjukt.
http://blog.sexualpolitik.se/2007/0/page/2/
Obegripligt att man kan vilja driva en sådan sajt!
Skicka en kommentar