Våren känns ungefär lika tveksam som livet i stort, allting verkar slumra men med ett uppmärksamt öra mot omgivningen. Utbildningen väntar på ett definitivt strejkbesked för att kunna planera resten av terminen, och de hoppfulla förväntningarna från studenter, lärare och administratörer surrar under ytan. Själv går jag i ett vacuum i väntan på praktiken ska sätta fart, och tentaångesten ska ta form. Om dryga två veckor reser jag till England med konfirmander jag aldrig träffat, och jag väntar på information som sträcker sej längre än till de resedatum jag fick i månadsskiftet. Väntan och ovisshet har aldrig varit mina bästa vänner.
För några dagar sedan fick jag ett SMS från en saknad och efterlängtad vän vars ord väckte längtan till något nästan ohanterligt: "Och våren i Lund är vacker så det nästan smärtar när blommorna envist vill slå ut i blom. Jag önskar du kunde vara här och dela skönheten med mej, finaste." Lund är liv, lycka och lust. Ansökan till Lunds sjuksköterskeutbildning är skickad, så får jag fatta beslutet i sommar. Viljan är alltid stark och definitiv men kraften måste hämtas och samlas innan ett beslut kan fattas. Ge mej vår. Ge mej liv. Ge mej sol, besked, Lund, värme, sol och kraft. Men snart brister trädens knoppar.
"Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen"
- Ur Ja visst gör det ont - Karin Boye
// Innie
4 kommentarer:
<3<3 Här är det snöblandat regn just nu mer snö än regn. Igår hittade pappa gullvivor. Våren är uppochner.. Mitt i allt står vi. Ja, visst gör det ont när knoppar brister!
Jag tror faktiskt att trädens knoppar redan har börjat brista. Regnet gör att dom vill explodera, dom väntar bara på att solen ska värma dom så att dom vågar ta sig ut.
Tack för idag finaste. Du gör skillnad!
Och jag delar din längtan efter liv, sol, besked, värme och kraft. Lund-längtan har jag inte på samma sätt som du. Jag längtar efter att få komma dit och hälsa på när du bor där!
KRAMAR till vackraste, finaste, underbarast du <3
Helena: Vad söt du är - så snart jag har fattat ett beslut, hittat någon stans att bo och flyttat dit är du mer än välkommen ner till Lund - men jag tror vi spikar det lite längre fram va ;-)
KRAM!
Fina, här nere är våren kommen nu. Solen har strålat hela dagen, mina fräknar börjar titta fram efter en förmiddag i solen och blåsten på stranden. Och hela vägen hem från Ystad blommade det tussilago, vitsippor och gudsippor längs vägen. Det är så vackert att man tappar andan. Såna här dagar blir jag en sann naturromantiker. :) Jag önskar, liksom SMSaren, att du var här nere och kunde se det.
Och så måste jag säga: jag fullkomligt älskar sista strofen i den dikten: "...vilar i den tillit som skapar världen". Det är en av de vackraste Gudsbilder som skrivits, tycker jag.
*kram* finaste!
Skicka en kommentar