Flytteknik

Helgen blev kanske inte lugn och fridfull i den bemärkningen jag hade tänkt mej, men den blev oerhört lyckad på andra sätt, och jag fick ett välbehövt break från allt vad basgrupper och fältstudie heter. I lördags tog Monica och jag en lång runda på stadens köpcenter och IKEA och jag lyckades faktiskt hålla ganska hårt i plånboken (vilket i och för sej inte är så svårt en knaper månad som denna...) På kvällen blev det hemmamys med god middag, många timmars prat, en långpromenad till min nya lägenhet och som avslutning fick vi fem kostymklädda herrar på besök som sjöng smörsånger fyrstämmigt för oss. Kunde klart haft det värre.

Dessvärre tyckte min frys att den kunde få vädra sej en aning under de tio timmarna jag var hemifrån, så på söndagsförmiddagen blev det en akuttur till coop för att köpa ny mat, då allt åkte i soptunnan. Men nu är ju frysen avfrostad i alla fall, ett problem mindre att tänka på till den stundande flytten.

Ja, flytten. Just nu känns det som jag lever i någon form av mellanvärld, mitt i ett språng, i mitten på en balansbräda eller i ett vacuum. Jag ska lämna den här lägenheten om en och en halv månad och det finns därför ingen större anledning att organisera upp saker och ting, samtidigt som det är alldeles för tidigt för att börja packa ner i lådor och på det viset få ordning i kaoset. Mitt hem får därmed dag för dag allt fler likheter med en akut kriszon.

Lägenhetens tre större bord (matsals-, köks- och skrivbordet) är alla översvämmade av papper, böcker, sladdar, kollegieblock, usb-minnen, pennor, laddare, mappar... Kort sagt; alla mina skolprylar.
Kläderna jag sorterade ut för många veckor sedan står fortfarande i tre stora kassar i sovrummet, och börjar snart kräka ut kläder över mej eftersom jag då och då slänger dit ytterligare nåt plagg som i sinom tid ska skickas till insamling.
Alla böcker jag köpte på bokmässan ligger i mystiska och ostrukturerade högar och travar på lediga ytor, eftersom jag måste flytta om rejält i hyllorna för att få plats med dem - och det känns ju ganska omotiverat eftersom de måste plockas ner snart igen.
Tavlorna och bilderna jag plockade ner från väggarna i nån form av identiteskris i slutet av sommaren står fortfarande lutande i ett hörn i sovrummet, men att hänga upp dem är ju fullkomligt uteslutet, det ger bara fler onödiga hål i tapeterna. Kort sagt; min lägenhet står befinner sej i vänteläge, och jag bara hoppas att jag inte hinner drunkna i alla prylar före den 1 december. Håll tummarna.

Däremot är jag inte helt säker på om jag orkar med tanken på det oundvikliga nästa steget jag måste ta inom en månad; den att börja packa. Hur gärna jag än vill vara färdigflyttad, så innebär det ju faktiskt att jag måste tömma den här lägenheten, och hur det ska gå till har jag faktiskt ingen aning om.

Saker än den att min nuvarande bostan är på cirka 65 kvadratmeter. Här finns i princip alla de möbler som jag och Calle hade i våra gemensamma treor om 80 kvadrat. Okej, alltså har möbler från 80 kvadrat knölats in på 65, men det funkar ändå. Jag är dock mycket skeptiskt till att jag skulle få in mina 65 kvadrat (dvs 80) till mina kommande 40. Ser ni mitt problem? Slänga, sälja, magasinera hos pappa eller i mitt källarförråd? Vad behöver jag och vad kan jag avvara? Och mitt piano, mitt älskade, älskade piano - var i hela fridens namn ska det ta vägen? Kan man ha ett elpiano boende på balkongen månne? Eller kanske i badkaret?

Nej usch, jag lever nog hellre i någon form av mellanlägesförnekelse ett tag till. Och så måste jag jobba upp min tentaångest en smula, vi skriver nästa onsdag och jag är än så länge inte ett dugg nervös. Det kan ha dålig inverkan på min studiedisciplin, så jag får nog leta upp några skräckscenarior (hehe) att öka min studietakt med. Det hela blir ju inte bättre av att jag överlag bara får positiv feedback från utbildningen, så jag har lite svårt med motivationen. Kan vara en bidragande orsak till lång och meningslös blogg. Hm, bäst att ta tag i vårt kommande scenario. Fast jag skulle behöva lusläsa IKEA-katalogen igen...

//Innie