Ibland är livet bara helt underbart. Ibland är jag så galet tacksam att jag fick en andra chans, att Gud faktiskt höll sin skyddande hand över mej och gav mej livet tillbaka den där sommarkvällen för ett drygt år sedan. Ibland är jag bara så vansinnigt tacksam att jag andas, lever och känner.
Idag har jag fått träffa min fina Monica, käka lunch (aldrig mer chevréost!!) och knalla på stan med henne.
Jag fick ett positivt besked från min hyresvärd, och har skrivit kontrakt på den lägenheten jag kikade på härom dagen. Jag blir alltså kvar i Linköping ett bra tag framöver.
Jag har fått flera mejl från kyrkan om internutbildning för oss i frivilligpastoralen, samt en kallelse till den visionärsgruppen jag nyligen valdes in i.
Och nu, alldeles strax, ska jag hem till min nyfunna vän från skolan. Bara käka lite mat och kolla på en film, helt opretatiöst och kravlöst en slö fredagskväll.
Ibland, och ibland är exempelvis precis just nu, är jag så innerligt glad att jag lever.
Och det är ett mirakel. Det finns inga andra ord.
"Finns det liv är det aldrig för sent..."
//Innie
5 kommentarer:
WOHO!! INNIE, YOU ROCK!!
Ingen Innie till Lund? :(
Men så trevligt att du får en bättre lägenhet, och att du trivs med livet. Det är så härligt att se hur livet och glädjen glittrar kring dina ord! Ta hand om dig, fina! *kramar*
Mikael Wiehe :D Älskar den låten :)
Tycker det är skoj att du blir kvar i linkan.
Önskar dig all lycka!
Blesses!
Så många minnen från den låten.. Speciellt den frasen..
Det är härligt att läsa det du skriver. Uppmuntrande och inspirerande! Många stunder önskar jag fortfarande att jag bara inte inte alls skulle leva, helst att jag aldrig fötts så jag hade sluppit tankarna (och valet) på att dö eller inte.. Men så allt oftare kommer de där stunderna som du beskriver.. Som är så magiska. Egentligen inte alls speciella, men ändå magiska..
Kramar
Jag läste "Innielig glädje"...
Skicka en kommentar