Första veckan

Precis som jag befarade i början av veckan, har jag inte haft varken tid eller ork att sätta mej ner och blogga. Egentligen har jag nog inte tillräckligt med sinnesnärvaro nu heller, men jag gör ett tappert försök att sammanfatta veckan.

Det går bra. Det går riktigt, riktigt bra och jag trivs bättre än jag någonsin vågat hoppas. Än så länge är jag fullständigt övertygad om att jag valt rätt utbildning, att sjuksköteska verkligen är mitt drömjobb. Jag har ganska många kursare som tvekar och klurar och inte riktigt vet om de kommit rätt, men jag är väldigt trygg i mitt val - jag är här för att stanna.

Eftersom HU (HälsoUniversitetet) tillämpar en ganska speciell pedagogik, kallad PBL (ProblemBaseratLärande) läser alla vårdutbildningar en gemensam åttaveckorskurs som kallas HEL1 (Hälsa Etik Lärande) där PBL introduceras och vi får tillämpa det i hälso-och etikfrågor. I min basgrupp på åtta studenter finns alla HU's program representerade, vi är tre syrror, en läkare, en sjukgymnast, en arbetsterapeut en logoped och en medicinsk biolog. Tanken är att vi redan från början ska lära oss jobba med andra proffessioner och få en grundläggande respekt och insikt i varandras yrken, men än så länge är nog de flesta mest frustrerade över att inte få läsa sina profilämnen med sina "riktiga" kursare. Jag är ändå nöjd, jag tycker det är riktigt spännade.

Jag har varit med på ungefär hälften av nollningen som mestadels varit helt okej. Igår kväll hade vi vår premiärsittning med SSK-sektionen, något som blev succé i hela klassen. Vi sjöng studentsånger, vårt festeri kom förbi och bjöd på spex, vi minglade, pratade, åt god mat och skålade. En helt klart lyckad helg, trots ett kort bakslag. Våra tre sista fusknollor avslöjades, och vi drog alla en lättnadens suck när "mjölkpaketsmannen" och "medeltidskillen" visade sej vara killar från femte terminen som bara varit med vår första nollevecka för att skapa samtalsämnen och lätt förvirring, något de lyckats bra med!

Nu är det helg, eller halva helgen har ju visst redan sprungit förbi, men det är ändå skönt att vara hemma lite längre stunder än för nattsömn eller några ensamma timmar här och där när jag bara packat om väskor, bytt kläder och duschat. Jag har en hel del plugg att göra tills på måndag så jag har bestämt mej för att skippa nollningen de här dagarna. Möjligen åker jag in på SSK-spexet i morgon kväll, det beror helt på hur långt jag kommit med mina uppgifter. Skolanarbetet är hela tiden prio ett, jag har aldrig varit någon större festis och ser inga direkta anledningar till att utveckla festvanor som går ut över skolarbetet nu heller. Men jag hakar på när jag orkar och har lust, så det är inte direkt så att jag sitter hemma och rullar tummarna heller. På tisdag har vi sittning med läkarnollan, "Ärtor och punch", en sittning som verkar mycket uppskattad av andra studenter, på onsdag är det Kalasmottagningen där jag även ska jobba i en utställningsmonter för kyrkan, och på lördag har vi vår finsittning där vi lämnar nollan och blir etta och student på riktigt.

Jag kan fortfarande inte förstå att det här verkligen händer; att jag har ett LiU-kort och flera nyckekort i min plånbok, jag har en studentmejl och tonvis med papper, scheman och studiehandledningar i mina mappar. Det händer nu. På riktigt. Och för att citera en fin vän; jag erkänner att det gått värsta bra!

//Innie