Nu är förlossningen över, jag gick igår kväll från att vara SSK-nollan till att vara SSK- student, T1. Vi hade en lång finsittning på Nationernas Hus med mycket spex, sång, mat och dryck. Det delades ut overallmärken till fjäskisnollan, festisnollan och supernollan, och de allra flesta var rejält (över?)förfriskade. Nu börjar studietiden på allvar något som jag på många sätt välkomnar, nu kan jag bättre lägga fokus på studierna och kanske börja planera upp mina dagar och veckor.
Det är mycket som har hänt under de här två veckorna, både i skolan och utanför. Jag har lärt mej mycket om mej själv men även hittat en hel del som jag måste förstå och lära mej. Mycket har varit positivt, men jag har också sprungit in i flera svidande insikter där jag på något vis måste lära om.
Det är en stor omställning att gå från en mångårig heltidssjukskrivning till heltidsplugg över en natt, inte bara rent tidsmässigt och arbetsmässigt. Det har varit lättare än jag befarade att ändå få en accepterad roll i klassen, samtidigt som jag är mil ifrån den självklara platsen. På så många plan är jag lik mina kursare, men på väldigt många sätt är jag mil ifrån dem, tankemässigt, känslomässigt och intressemässigt. Ofta känns det som jag levt i en helt annan värld än vad de gjort, totalt avskuren från deras verklighet. Jag har haft min värld inmurad av tjocka plexiglas, där har jag gömt mej och emellanåt tittat in i deras värld utan att egentligen kunnat förstå vad som sker där ute.
Jag skulle behöva en dag eller två, utan någon egentlig kontakt med omvärlden, bara trycka på en pausknapp för att få tid till mej själv och försöka komma fram till vilken roll jag har i den här världen. Eller kanske snarare; vilken roll vill jag söka, vilken roll är jag intresserad av att få? Jag skulle behöva en snabbkurs i livet, hur funkar den värld man rör sej i som 25-åring?
Jag lever kvar i den värld jag lämnade för sjukdomen som sexton sjuttonåring. Det värld där man som IB-elev pluggade i första hand och festade hårt när tid och examen gav utrymme. Den värld där man hade sin innersta kompiskrets som man värnade om och försvarade i alla lägen. Den värld där man höll någon i handen, pussades försiktigt bakom en husknut och sen var tillsammans, där sexighet, one-night-stand och playerkillar inte fanns med på världskartan. Jag inser självklart, och har ibland bittert fått erfara, att jag inte längre kan lita på mina och omgivningens signaler längre. Det kan bli en dundrande krasch när två skilda världar möts.
Jag är nog ganska lik Sofia i det här fallet; hon är SSK-student på praktik just nu men vill egentligen kunna lika mycket som en SSK med tio års erfarenhet. Idag. Jag är en Innie som just har förlösts in i en ny värld jag inte vet något om och vill egentligen ha en tioårig förståelse för den här världen. Med en gång. NU! För jag tycker verkligen inte om trial and error metoden.
//Innie
4 kommentarer:
Du kommer att klara detta gallant!! Du måste bara tro på dig själv!! (Ska jag säga)
Trial and error är nog tyvärr enda sättet att lära sej nåt om att leva.
Kanske kan det kännas lite upplyftande att jag kommer ihåg vem du var då och kan se vem du är nu?
En sak som jag har märkt, och som kanske kan hjälpa dig på vägen, är att kraven på att passa in i "rätt" mall inte finns på samma sätt längre. Inte som när man var tonåring, och det bara fanns en eller kanske två mallar som var "rätt". I världen av 25åringar har man en större frihet än vad jag minns att man hade som 17åring. Facken är bredare och fler, och det är okej att passa in i flera fack, samtidigt. Så testa roller, fundera på vilken eller vilka du vill ha att bolla med och känna dig hemma i. Det är fler än du som gör det just nu bland dina kursare, det är jag säker på. Det är ju vid nystarter man verkligen kan göra sånt. Så lycka till att hitta den plats där du trivs bäst och vill vara!
Och oavsett vilken roll du väljer eller vilken plats du tar som din, så tycker jag om den Innie jag fått lära känna via orden här och de två gånger vi setts, och tänker fortsätta göra det. Bara så att du vet. :) *varma kramar*
Understryker det helen säger ovan. Det finns många, många världar därute, och med tiden lär man sig lite bättre vilka av dem man vill leva i mest. Grattis till förlossningen, och lycka till med studierna i veckan! När du sitter med konsekvensetik och steriliseringspolitik ska jag skriva ett äventyrsspel och lära mig ett nytt gäng objektorienterade designmönster. Som sagt, många världar! (Och ikväll börjar salsan, så tänk på mig när jag står där vilse och ensam i en värld jag aldrig sett förut. ;) ) Kramar!
Skicka en kommentar