B - Böcker

Till min andra bokstavsblogg hade jag egentligen inga konkurrenskraftiga alternativ, böcker kändes självklart redan från början.
Jag har alltid varit en bokmal, bokslukare, bokfantast, boksamlare... hitta ett positivt adjektiv som har med böcker att göra och det stämmer med största sannolikhet in på mej.

Som det förstabarn jag är så hade mina föräldrar kanske lite mer tid till min kunskapsgirighet än de haft om jag varit tredje barnet, vilket gjorde att de dagligen fick peka, visa och förklara bokstäver jag såg runt omkring mej. Som femåring kämpade jag mej uthålligt igenom texten på mjölkpaketet och sen läste jag allt som dansade förbi mina barnaögon.

Under många år fanns det en stående punkt på mina önskelistor; böcker. Eftersom jag fyller år på juldagen kunde jag åka hem efter jul- och födelsedagsfirande med tio nya böcker i packningen. Böcker som skulle vara utlästa några få veckor senare. Jag plöjde igenom hela barnavdelningen på stadsbilblioteket i Jönköping, gick över till ungdomshyllorna och läste allt som kunda ha minsta lilla underhållningsvärde. Sen slutade jag låna böcker tvärt. Det var inte längre roligt att bara ha dem som lån, de skulle stå hemma i mina hyllor, och den inställningen har jag fortfarande. Det här innebär att mina bokhyllor hotar att sprängas vilken dag som helst, trots att jag sållat hårt och lämnat mycket kvar hos mina föräldrar.
Men jag kan inte slänga böcker, det är totalt omöjligt. Antingen får de stå kvar i mina hyllor, eller så rensas de ut och flyttar hem till mamma eller pappa. I undantagsfall får de stå i förrådet nåt år eller två innan jag får dåligt samvete och plockar in dem igen... Böcker för mej är som fotografier eller dagböcker för andra, de påminner mej om bitar ut mitt. De allra flesta böcker som står i mina hyllor kan jag berätta någon form av kuriosa om; vem jag fick den av, när jag fick den, hur omslagspappret såg ut, vilken bokrea jag köpte den på, när jag läste ut den, vem som lånade den efteråt och så vidare. På det viset bär de en ovärderlig historia med sej, utöver den som faktiskt står nedtecknad mellan pärmarna.

Det finns några böcker jag aldrig kommer glömma, böcker jag än idag kan läsa om eller bara plocka ner ur hyllan för att bläddra i och stå och le med i handen en stund. "Jag saknar dig, jag saknar dig" är en sån bok, skriven av Peter Pohl och Kinna Gieth. Egentligen en ungdomsroman, men i minnet lyser den ändå som en av mina starkaste läsupplevelser. Jag minns att mamma inte ville köpa den till mej, hon tyckte den var alldeles för sorglig, men hösten 1994 fick jag den ändå, och jag grät mej igenom den.
"Sofies värld" av Jostein Gaarder är en annan bok som etsat sej fast i mej. Under femhundra sidor fick jag som tolvåring ta del av en magisk berättelse och samtidigt lära mej grunderna i filosofi. Jag läste ut boken på väg hem från en kortsemester med familjen, medans de andra köpte blommor läste jag, knappt utan att andas, de sista darrande sidorna. Helt euforisk viskade till mamma när hon kom tillbaka till bilen; "Jag har läst ut boken!"
Den tredje titeln som måste finnas med här är Johanna Nilssons debutroman; "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" en bok som berörde som ingen annan gjort förut, eftersom jag för första gången helt och hållet kunde känna igen mej i en romankaraktärs livserfarenhet. Jag konfirmandledare och var på slutläger med min första konfirmandgrupp, Mille hade läst boken och lånade den sen till mej. Jag var nog inte så närvarande de sista dagarna på det lägret... Jag fick läsa om Hanna, hennes utanförskap och funderingar som tioåring , paralellt med glimtar från ett liv på sjukhus, bortom verkligheten. Jag läste boken långt innan psykiatri fanns som ett självklart begrepp i min värld, men på något vis kunde jag ändå känna en stark länk med Hanna, och kunde slå ihop pärmarna med ett hopp i hjärtat och en röst som viskade stilla; "Du är inte ensam, det finns en väg ut"

Ja, böcker är och har alltid varit oerhört viktiga för mej. Trots att vissa vänner småskrattar åt min nitiska bokstavs- och genreordning i hyllorna så är det en självklarhet för mej. Om foton är viktiga för dej sätter du in dem i en pärm och skriver en rad om bilden, skriver du dagbok sparar du dem ömt med datum och signaturer. Böckerna fyller samma funktion för mej, hylla efter hylla, bokstav för bokstav.

En dag ska jag också skriva en bok som berör.
//Innie