Den ljusnande framtid

Idag skrev jag mitt sista och avslutande prov i Samhällskunskap A, en kurs jag läst på distans på Komvux här i Linköping. Jag måste erkänna att kursen inte väckt nåt enormt intresse hos mej, och det blir knappast bättre av att anledningen till att jag måste läsa den var att VHS inte kunnat översätta mina betyg från IB (international baccalaureate) som jag gick på gymnasiet. Jag hade grundläggande behörighet enligt VHS, men inte särskild i samhäll, så jag fick vackert sätta mej och plugga statsskick och inflationskurvor, och intensivt tala om för mej att det här är mycket viktigt för mitt kommande arbete som sjuksköterska...
Nåväl, nu är den sista etappen av kursen klar, och jag har min behörighet, och det är underbart! Det innebär alltså att jag har alla chanser i världen att komma inte på sjuksköterskeprogrammet till hösten, och eftersom mitt högskoleprov är hyfsat bra, så vill det till en höjning med typ 0,7 för att jag inte ska få en plats. Behöver jag säga att det känns helt underbart? Behöver jag säga att det var längesedan jag kände mej så lugn, så stolt över mej själv, så kaxig och så genomglad! Nu ska jag bara vänta tills mitten av juli då man får antagningsbeskedet, för jag får ju inte ta ut något i förskott, även om jag har väldigt svårt att se vad som skulle kunna gå fel.
Jag får helt enkelt använda mej av Murphys inverterade lag; Allt som kan gå bra kommer gå bra!

"Och den ljusnande framtid är vår..."

//Innie