Idag är det tankestormar. Idag är det kaos. Det är klart på väg neråt, men, just nu tror jag att jag har de allra bästa förutsättningarna för att klara av att krasha. Hänger du inte med? Det är lugnt, här kommer en lite förklaring.
Idag var jag uppe på psyk och träffade först min terapeut, sen terapeuten och sjukgymnasten tillsammans, och till sist en stund ensam med sjukgymnasten. Hur som helst, vi pratade mycket fram och tillbaka, men resultatet var ändå så bra det kunde bli. Framför allt deras reaktion. Båda två var helt inställda på att något behöver göras nu. Det går inte att vänta tre månader på att jag ska gå ner ännu mer i vikt och tappa kontrollen över allting fullt ut, istället måste de agera med en gång.
Min terapeut ställde en nyckelfråga som nästan fick mej att trilla ur fåröljen av ren förvåning - hon frågade vad jag ville ha för behandling och om jag kände till något bra behandlingshem! Förstå, hon frågade mej om jag kände till något! Det var inte jag som tvingades böna och be på mina blödande knän för att få minsta lilla hjälp, utan hon identifierade problemet och bedömde mitt behov. Det kanske låter futtigt i andras ögon, men för mej var det stort.
Jag kom bara på Capio och Finjagården, men det är å andra sidan två ställen som jag tror mycket på. Finja har dessutom både ätstörningsvård och DBT, dock är jag inte helt säker på hur stor vana de har vid anorexi, men på hemsidan låter det riktigt bra. Så nu, ärade bloggläsare, är jag i stort behov av er hjälp. Är det någon som vet något om dessa två ställen, positivt eller negativt, allt av intresse! Eller någon som har förslag på andra ställen eller behandlingsformer som kan vara aktuella? Jag är visserligen väldigt tveksam till om jag överhuvudtaget kommer få pengar till någon behandling alls utanför landstinget, men det var ändå hon som tog upp det så något hopp borde finnas, hon är helt klart engagerad och verkar villig att kämpa för sin sak.
Sen bestämdes det också att jag ska börja dricka näringsdrycker igen... Usch och fy, jag har ingen aning om hur detta kommer gå, men jag måste försöka i alla fall. Läkaren ska kontaktas imorgon och skriva recept. Terapeuten och sjukgymnasten ska ringa mej två gånger den här veckan för att kolla läget. Egentligen ville de att jag skulle följa med till akutenheten för en läkarbedömning, men jag ville verkligen inte. Då var terapeuten noga med att påpeka att A: då måste jag ringa akutenheten när det bli outhärdligt hemma (hur?) och B: om jag inte börjar äta illa kvick kommer jag ändå att bli inlagd. Hua! Ett kort matschema gjordes upp och till sist fick jag bollmassage av sjukgymnasten - det sist nämnda är helt underbart!
Så, jag vet egentligen inte riktigt var jag står. Kontentan av samtalen var ju onekligen bästa tänkbara, men samtidigt blev det så uppenbart att jag faktiskt är sjuk igen, och det vill jag inte. Så länge det bara finns i mitt huvud och inte i andras så kan jag ju förneka det, men nu blir det knivigare. Acceptens Innie, acceptens... Men jag har väldigt svårt att acceptera alla destruktiva tankar som kommer som ett expressbrev på posten (eller mail till din inbox) så fort jag slarvar med maten, jag vill inte att det ska vara så, jag vill vara undantaget från regeln, jag vill vara den som klara sej fysiskt och psykiskt utan mat. Men, så är visst inte fallet, så nu gäller det att välja var i kampen jag står, och på vilket sätt striden ska utkämpas.
Jag står fortfarande och väger mellan inläggning eller inte och kommer inte så långt i den frågan. Jag vet att jag egentligen behöver det, och jag vet att det är väldigt mycket bättre att söka hjälp i tid, innan det bli en massa knas, men jag vet också att jag kan bli mer destruktiv av att vara på avdelningen. Än så länge har jag alltså inte hittat någon bra lösning.
Snälla, kan ingen bara säga vad jag ska göra!!
- Innie, nu lägger du in dej!
alt.
- Innie, nu kämpar du på hemma, ingen inläggning i onödan!
Shit!
Nej mina vänner, nu är tiden inne för tandborstning och medicinintag och sen hopp i säng och jaga monster. Jag måste somna fort, innan de går till anfall. Oron är hög, på väg mot ångest och det orkar jag inte med, alltså - bättre fly än illa fäkta!
Frid till er alla!
// Innie
8 kommentarer:
Åhh Innie!! Jag vet inte vilket som är bäst. Det kanske skulle vara bra att du blev inlagd igen men då skulle man inte få höra hur det går. Men någon gång måste du ta dig ur det hela! Jag bryr mig om dig! Även om jag inte känner dig så betyder du en hel del för mig! Lika mycket som jag vill att min klasskamrat ska bli frisk vill jag att du ska bli det!! Jag önskar jag något kunde göra!!
Innie, det är ju fantastiskt! *jublar* Så bra att du och dina hjälpare tar tag i det här innan det blir tvångsvård. Jag ska hålla tummarna så att de vitnar och tjata på Gud att det här ska gå bra.
Måste även kännas bra att få förtroendet att bli tillfrågad om behandling. Du har ju mycket kunskaper med dig, och vet säkert bäst vad som är lämpligast för dig. Om du får ta en aktiv del i valet av behandling är det ju lättare att vara motiverad att genomgå den! Kikade på de två länkarna, jag kan ungefär ingenting om sånt här men i mina öron låter det bra. Men Innie, bara DU kan, med hjälp av de runt omkring dig, bestämma hur du ska göra. Och sötnos, försök kämpa på så att du får välja själv och slipper tvånget! Inget levande funkar utan mat...
Jag tror på dig! Gud tror på dig! Du kan! *massvis med kramar, styrka, mod och ljus*
Jag tror på kraften av att bestämma sig.
Om läkarna säger till dig att de inte vill lägga in dig, kommer du dit senare med intox. Säger de att du måste läggas in handlar du destruktivt på avdelningen.. Det går inte något av det.
Du måste bestämma dig för att bli bra och sen testa allt som går för att komma dit. Testa! Och så fort du börjar känna att det går åt helvete, ta tag i det! Det innebär att något är fel. Något måste ändras. Antingen i din inställning eller i den situation du befinner dig i.
Jag skulle kunna argumentera om detta länge.. Men nu ska jag skriva det där mailet till min psykolog jag skjutit upp så länge..
*kramar och värme*
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Psyk is no place för dej, baby. Här ska inte läggas in nån (hur mycket godare är inte färsk frukt än inlagd tex?). När jag var och hälsade på dej på psyk, liknade det avdelningen i Gökboet. Där blir ingen hjälpt.
För övrigt är jag väldigt glad att din terapeut verkar så bra. Och jag vill oxå ha bollmassage. Det låter fantastiskt. Kotten har lessnat helt och håller på att ge någon som helst form av massage...
Gå in på debatt.passagen.se
-> Medicin & hälsa
->vikt
->ätstörningar
och läs och bläddra. Där finns en del om vad andra tyckt om ställen som t.ex. Capio
Kom ihåg att ätstörningen är lömsk: fastän du blir ännu magrare än nu kommer du troligen då att KÄNNA DIG ännu tjockare.
Hoppas att du tar hand om dig efter bästa förmåga!
*kramar om*
tack snälla söta ni för era fina ord! det värmer så mycket! jag ska upp til akutenheten imorgon bitti (torsdag) och blir förmodligen inlagd, mer eller mindre frivilligt, men inget LPT i alla fall. jag ska försöka blogga om det senare ikväll, men om jag inte orkar så vet ni nu :-) jag lovar att försöka ta hand om mej, men som bekant är det svårare än man kan tro...
starlight83:tack för tipset! jag ska genast kila dit och kika!
// innie
Tänker på dig Innie!! Varje dag!!
Hoppas att allt går bra och att du får den hjälp du så väl behöver!
Kram
Skicka en kommentar