Nervositeten i fingertopparna

Jo, jag är nervös. Om lite drygt tolv timmar sitter jag i terapeutens samtalsrum. Jag kan inte föreställa mej det, jag har bara ett namn på henne. Jag vet inte hur hon ser ut, vilket rum hon har, hur hennes röst låter, hur hennes hand känns att skaka. Så ja, läskigt är det.
Dessutom är det skrämmande att börja ta tag i saker och ting igen. På hemmaplan. På riktigt. Det var så många år sen sist, och jag vet inte alls hur jag kommer att reagera. Det kan väcka mycket gammalt, det kan väcka rädslor och ångest, det kan göra mej lite och rädd. Men frågan är hur mycket bättre det är att trycka undan det några år till - troligtvis gör det mycket mer skada än att prata om det. Men det är en hård nöt att knäcka, en vansinnets balansgång, men så är jag ju en jävel på att knäcka nötter och gå på lina - samtidigt!

Dessutom måste jag bråka med vårdcentralen också, det hade jag nästan förträngt! Jag har ju en kronisk smärtsjukdom som bråkar lite extra just nu, och på min vårdcentral har de bara så kallade "stafettläkare", det vill säga hyrläkare som jobbar en vecka i taget. Jag kan meddela att det inte är bra när du behöver få en sjukdom utredd och en behandlingsplan upplagd, rehabilitering beviljad och smärtlindring ordinerad... Så, jag ska ringa vårdcentralschefen. Ja, om inte annat så kommer mina sjukdomår att göra mej till en fenomenal telefonist! Jag lär mej hur man får tag på rätt person på enklast sätt. Good to know!

Plasknyttsredaktionen kan meddela att trädgården står under vatten, Dr Marten's kängorna har allvarliga fuktskador och hunden lär väl få våteksem och det inte lägger av att falla blöta partiklar från ovan.

Nu; dusch, tandborste, nattbloss och sängen!

*frid*
// Innie

p.s. jag är världens stoltaste storasyster - Bellis tog sitt körkort igår -GRATTIS älskling! d.s.